Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning 5:e påsksöndagen 2018 B

Mina vänner, igår var det avslutning på El Shaddai Karismatiskt Prayer Partners livets i andes seminar i vår församling. Vi tackar Gud för andes förnyelse i våra liv och församling. Vore det önskarvärt om många kristna återupptäcker den helige andes verk i deras liv. Jesus talade till oss och berörde alla som öppnade sig för att bli förnyade i den heliga andes gåvor. Jesus är den störste av alla lärare. Han är den störste pedagog. Jesus brukar inte tala med abstrakta begrepp, utan konkret, med bilder och liknelser. De bilder han använder hämtar han alltid från vardagslivet. I hela skapelsen kan vi upptäcka bilder av Gud, tecken på hans verk I världen finns det ingenting som inte talar om Gud. Skapelse talar om Guds härlighet står det i den heliga boken (Ps 19:1; Rom 1:19-20). Både i Bibeln och i livets möter vi Guds handlande och Guds närvaro. Runt omkring oss, i skapelse, i naturen om vi öppnar oss kan vi upptäcka tecken på Guds närvaro. 

I samband med avskedstalet i Johannes evangeliet kapitel femton tar Jesus upp bilden av vinstocken. För att förstå Jesutal är det viktigt att tänka på Gamla Testamentets text med samma vinstocktema och andra liknelser hos synoptikerna som tar upp samma tema. I Gamla Testamentet var vinstocken en symbol för det folk som Gud hade utvalt åt sig. Det är Gud som har planterat sitt folk som ett ädelt vinträd (Jer. 2:21). Israel beskrivs som en vinstock i psalm 80- ”En vinstock tog du från Egypten… Jesus beskriver sig som en vinstock: ”Jag är vinstocken”… I stället hela Israel som en vinstock, blir en människa, Jesus vinstocken. Medan vi är vinstockens grenar. Grenarna är en del av vinstocken.

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.” Jesus talar inte bara med vardagsbilder utan med den enklaste som även barn kan förstå. På en sida en gren kan inte leva utan att vara en del av trädet. Om det vägrar vara en del kan det inte längre vara gren, det faller ber och blir torrt. Å andra sida behöver vinstocken sina grenar för att bära frukt. Grenarna kan liknas med en människas händer och fötter.

I första läsningen läser vi hur Paulus frimodigt predikade och disputerade med de grekisktalande judarna i Jerusalem. Med tanke på att Paulus hade grekiska som modersmål var det naturligt för honom att tala med dem. Grekisktalade judar ville mörda Paulus. Anledningen till detta skulle man kunna säga var för att judarna betraktade honom som en förrädare. Han förtjänade mer än de andra av Jesu lärjungar döden. De andra var inte fariséer och tillhörde inte ledarskapet bland judarna. Med hjälp av lärjungar flydde Paulus till Tarsos via Caesarea.

Vi möter hos Jesaja 5: 1–7 en sång om en vingård.  Vissa menar att profeten antagligen sjungit den i samband med lövhyddofesten: sången om hans vän och vännens vingård.  Vingård var en bild av bruden (Höga Visan 2:15, 4:6). I sin vingård har Gud planterat ädla vinrankor och har gjort allt som står i hans makt för att de skulle frodas. Men vingården gör honom besviken, den bär inte ädla frukter, utan bara illasmakande, små och hårda druvor. De som hör förstår vad som hade hänt. Bruden hade varit otrogen, hon hade svikit brudgummens förtroende och förhoppningar, svikit brudgummens förväntningar på kärlek, frukten som förväntas av dem. Därför låter vännen vingården plundras. Bruden blir ärelös.

Israel är vingården. Gud har gjort allt för att rädda sitt folk men folket har svarat genom att vända honom ryggen. Kärlekssånger övergår därmed till ett hot om att bli ställd inför domstol. Israel överges av Gud. I Psalm 80 läser vi: ” En vinstock tog du från Egypten… och beskriver hur vingård ägare hade gjort allt för vingårdens bästa. I liknelsen om vinstocken på kvällen före sitt lidande, tar Jesus upp Jesajas sång på ett lite annorlunda sätt. Vinstocken är inte längre som en bild för Israel. Inte heller är det en liknelse om det förflutet utan om åhörarnas situation. Det är inte något som skett förr i världen utan uttrycker lärjungarnas förhållningssätt gentemot dess herre i nutid. Tänk om liknelsen om vingården som arrenderas ut och arrendatorerna hade nekat vingård ägare delen av dess frukter som tillhörde honom. Därför tar vingård ägare bort den från dem och ger den till andra.

Om de avvisar Jesu ord kan de inte förbli i honom och inte heller kan de bära frukt i honom. Det är inte något som skett förr i världen. Det viktiga i vad Jesus sade är två orden: ”Jag är”. Jesus identifierar sig med vinstocken. Han har låtit sig inplanteras i jorden – inkarnations mysterium. Aldrig mer ska vinstocken ryckas upp eller plundras. Genom sonen lever Gud i vinstocken. Liknelsen om vinstocken uttrycker Jesu oskiljaktighet från de sina, vår enhet med honom. Den har en eukaristisk bakgrund och visar på frukten som Jesus ger oss.  Frukten som Herren förväntar sig av oss är kärlek. Förutsättningen för att vi ska bära frukt är att vi bär kärlek. Ingen kan bygga egen helighet. Gud är inte i ditt liv så att du kan åstadkomma din egen vision utan att du ska kunna åstadkomma Guds vision för dig. Det gäller att vara i Jesus inte i oss själva. Jesus vill inte att vi då och då lever i honom, att leva i honom är att vara en gren på vinstocken. Han vill alltid ha oss i sig, för att vi alltid ska leva i hans ljus och alltid bära frukt. Vi är skapad till Guds avbild och genom dopet bär ett gudomligt liv inom oss.

Utifrån denna kontext kan vi förstå Johannes som i sju verser i den andra läsningen uppmanar alla som läser hans brev och de kristna att förbli trofasta i Jesus, Guds son och att älska sina medmänniskor med en praktisk kärlek som tjänar dem till kropp och själ. Mer än nittonhundra år har gått sedan Johannes skrev sitt brev, men sanningshalten i den kristna tron har inte ändrats under dessa år. Idag finns mer behov av en levande och praktisk tro än under de första kristna åren efter Kristus. Det finns fler motståndare till det kristna budskapet idag än de var på den tiden i Mindre Asien.  Det finns idag många falska kristna. De ger de icke-troende skäl att förkasta kristendomen. Det finns många historiska förklaringar till brist på tro på Gud i länder som tidigare var troende länder. Ändå kan vi konstatera att det i grund och botten är orsakat av brist på levade tro och kärlek hos dem som genom sin position, utbildning och inflytande, var folkets ledare. Dessa ledare omsatte inte Guds ord konkret. Bevis på att man älskar Jesus finns endast i att man helt enkelt håller hans bud. Endast genom detta kan de bära frukt. Älska inte med tomma ord utan med handling och sanning. Detta är Guds ord: att vi ska tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han befallt oss. Grenen bär inte frukt om den inte sitter kvar på vinstocken. Dagens människor förväntar sig att vi som kristna ger klara besked om den tro som vi hoppas på. Otydlighet eller urvattnad kristendom vinner ingen för Kristus. Kristen tro är sanningen i Jesu person.

I detta samband får vi höra från Johannes. ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning (1 Joh. 3:18–24). Om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än värt hjärta och förstår allt. Detta betyder att vi kan ingenting göra utan Jesus. Vår frälsning är en gåva. Av egna krafter kan vi inte rädda oss själva.  Om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud. Evangeliet är det ljus som vägleder oss till den rätta vägen. Hur förblir en kvar i honom? Detta är Guds ord: ”Att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han befallt oss. Endast genom att förbli i trädet kan grenarna bära frukt. Samtidigt behöver vinstocken grenarna för att bära frukt. Gud behöver människor för att fortsätta frälsningsverket. Därför har han valt människor till att vara medarbetare i vingården. Genom att bli vinstocken har Gud tagit sin boning bland oss. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen