Så att vårt liv blir ett med vår tro 6:e påsksöndagen 2018 B

Mina vänner, i dagens kollektbön ber vi att vårt liv blir ett med vår tro. Vid prästvigningen får den som vigs till prästutmaning att leva som den lär. Gör man inte det kallas det hyckleri. Det betonas vikten att leva som vi lär. Därför kan det frågas vad detta egentligen innebär. Kan någon egentligen leva som hon eller han lär? När jag reflekterar om mitt liv kan jag inte annat än konstatera att jag inte lever som jag alltid lär, men jag försöker mycket att leva som jag lär. Människor har samma natur. Aposteln Paulus var mycket medveten om hur svårt att leva som man lär när han säger vad han ville göra gjorde han inte men det som han inte ville gjorde han. Detta innebär att ingen förmodligen helt lyckas leva upp till sina goda föresatser. När jag som präst säger till folk att jag inte lever alltid som jag lär brukar folk undra. Men jag brukar förklara att ingen människa kan helt och hållet 100% leva som de lär. Med tanken på att ingen är övermänniska kan jag inte som sagt leva alltid som jag lär. Mänskliganaturen har sina begränsningar. Till exempel, att be kompletorium är ofta svårt för mig fast att jag förpliktad mig som präst att göra det. Däremot ställer jag inga krav på andra som jag inte ställer på mig själv. Mitt mål är att jag inför alla människor bli Kristi kärleks vittne i gärning och sanning. Så länge viljan finns där så finns det hopp.

Det flesta människor tror att de lever som de säger. Jag har en bekant som alltid säger att han aldrig säger något osant. Sedan 20 år som jag lärde känna honom har han aldrig accepterat att han gjort fel eller sagt fel. sig. Han säger alltid att han har rätt. Denne bekant har jag inte svårt att se att han är blind till mänskliga naturen och har lite kunskap om sig själv. Även om denne bekant är  ett extremt fall, kan han representera hur många omedvetna lurar sig. Den här blindhet ser jag hos många människor som förstår inte verkligheten. Vissa kan vara blinda till fakta och nöjer sig med egna åsikter och förutfattade meningar om omvärlden, om verklighet, om Gud.

Hans Rosling (1948–2017) var professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Han var också medgrundare av stiftelsen Gapminder, och en enormt uppskattad föreläsare och folkbildare. Gapminder kan påminna om gapet mellan fakta och åsikter, om vad vi lär och hur vi lever samtidigt som det kan också belysa hur vi relaterar till verkligheten och förutfattade meningar. I Hans Rosling förmodligen första TED föreläsning, visade han statistiskt om hur han bevisade att svenska toppstudenter vet statistiskt avsevärt mindre om omvärlden än Schimpanser gör. Han menar att problemet inte var okunskap utan förutfattade meningar. Statistisk menar han är ofta bättre än man tror. Under det sista året av sitt liv arbetade han parallellt med två böcker. Factfulness, skriven med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, handlar om varför vi människor har så svårt att förstå världen och kom ut våren 2018.

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings memoarer. När vi människor får frågor om globala trender svarar vi nästan alltid fel. Högskolestudenter, företagsledare, Nobelpristagare och högt uppsatta politiker - alla blir besegrade i omvärldskunskap av aporna på zoo. Hur kan det komma sig? I Factfulness visar Hans Rosling, tillsammans med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, varför vi ständigt missförstår världens utveckling, och hur vi kan göra för att rätta till våra vanligaste missförstånd. Vi har oroande förhållningssätt till nyheter och antar oss att saker blir värre med tiden. De flesta av oss försvarar inte åsikter som grundas i fakta utan i förutfattade meningar. Hans Rosling argumenterar för ett mer faktaorienterat förhållningssätt till världen. Idag om vi gör samma forskning om människors relation till Gud och religion kommer vi att se att de flesta människor är idag analfabeter om Gud och om religion och lever på förutfattade meningar i sin tro och otro.

Jesus förklarade för de religiösa ledarna på sin tid varför Gud hade förkastat dem: ”Jesaja profeterade träffande om er, hycklare, som det står skrivet: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig.’” De ropade inte till Herren av hela hjärtat. Om vi gör ett försök att vårt liv blir ett med vår tro, kan vi förstå berättelsen som möter oss idag i Caesarea när Petrus kom in i Cornelius hus. Gud välkomnar alla människor.

Vi läser i dagens första läsning om Petrus besök hos Cornelius (Apg. 10:25-26, 34–35, 44–48). Denna berättelse har flera intressanta delar. Bland judarna var det inte tillåtet för judar att umgås med icke-judar och även med judar som samhället ansåg som syndare. Därför var det en överraskning för alla gäster i Cornelius hus när Petrus kom. Inte minst var det förbryllade och chockerande för dem när de såg dem ta emot andens gåva. Gud älskar inte oss därför att vi är goda, det är inte det han förväntar. Han älskar oss därför att han är god. En trygg framtid ligger endast i Gud. Han som har planerat en framtid fylld av frid, fred, kärlek och glädje för dem som tar emot den helige Ande. I den latinska riten tar man dopets sakrament före konfirmationen. I dagens text fick folket i Caesarea andens gåva före dopet. Här kan vi se att ordningen på sakramenten inte av nödvändighet är det viktigaste.

När Cornelius kastar sig vördnadsfullt för Petrus fötter var det inte för Petrus som person utan för att Petrus lyder under en auktoritet som Cornelius erkänner. Att Gud inte gör skillnad på människor intygar också berättelsen. De som ropar till och åkallar honom blir bönhörda. Gud utgjuter den helige Andens gåva över hedningarna som talade tungor och prisade honom.

Den helige Ande är uttryck för Guds kärlek för oss. Vi är skapade för kärleken. "De största vatten förmår inte utsläcka kärleken, strömmar kan inte dränka den" Det viktigaste i livet är att vara i Jesus och inte i sig själv. Vi har det svårt att tro att vi är älskade. Det flesta problem som plågar människor har sitt ursprung i denna bristande tillit till kärleken och vägran att leva i sanningen. Andlig tillväxt är ingenting annat än att bli allt djupare medveten och övertygad om Guds kärlek. Synden är att stänga sig och förkasta Gud kärlek, för verkligheten. Synden infinner sig genom exempelvis: lögn, förtal, förutfattade meningar om andra, kärlekslösa tankar och handlingar. Dessa har sina rötter i att man stänger dörrar och vägrar ta emot Guds kärlek. Synd är också felaktig riktning, falsk livsinställning riktad mot förverkligande av det egna jaget.

Kärleken kommer från Gud och den som älskar är född av Gud hör vi i dagens andra läsning (1Joh 4:7–10). Ordet kärlek är kanske det mest använda och det mest missbrukade ord i världen. Tolkning och misstolkning av detta ord är skälen till bristande tillit och förtroende till Guds ord. Oordnade och skadliga begär kan inte kvalificeras som kärlek. Vissa påstår att ge efter för sina böjelser och begär är att leva i enlighet med det sant mänskliga, humanum. Detta är långt från sanningen eftersom måttet på det sanna humanum är Kristus själv som kom som människa. Guds kärlek är självutgjutande, en kärlek som offrar sig för den andre, agape.  Därför är det enda sättet att älska att leva i Gud. Ordet kärlek är utom mening utan Gud och existerar inte utan honom. Att älska i detta sammanhang är detsamma som att bevara Guds ord, det är att stå under hans auktoritet. Endast genom att hålla Guds ord kan någon stå under hans auktoritet och därmed bli kvar i Guds kärlek.  Naturligtvis innebär detta att leva som människan är skapad, att leva i verkligheten, öppen till vad Gör vill och gör med människan.

Att leva som man är skapad till innebär att kunna lyssna till Guds röst. För att underlätta för människan att leva som människa, sände Gud sin Son, som blev människa. Genom att Gud har blivit människa visar Gud att vara människa inte är något under hans värdighet. I och med detta demonstrerar Gud att han är intresserad av människan och identifierar sig med henne. I detta sammanhang kan vi säga att Kristus samtidigt är vägen till Gud och vägen till medmänniskor. Om det är sant att han är vägen till medmänniskor, då innebär det att för att en människa ska kunna förstå en annan människa i dess djup, går vägen genom Kristus. Alltså behöver vi någon som möter oss utifrån sitt djup i Kristus. Ingen kan komma till Guds djup som inte går genom Jesus.

Det är bara praktiken som intresserar Jesus och det är endast praktiken som för dig till det eviga livet (Luk 10:28). På djupet är den andre alltid vår broder, och vår syster, och det är i detta djup vi får älska. Kärleken är den enda förvandlande kraft i världen. Den kärlek som vi kristna tror på är ingen ideologi. Därför skulle det vara beklagligt om kristna människor hatar medmänniskor så att de själva kan ha det bättre.  Gud är inte avlägsen, likgiltig och otillgänglig. Gud vill att vi i alla våra handlingar drivs av en god avsikt. Den goda avsikten är alltid kärleken. Även om en handling rent "tekniskt" sett misslyckas, är den ändå fundamentalt god, om det är kärlek som drivit dig till den. Det är kärleken som ger dina handlingar deras viktigaste kvalitet. Denna kvalitet har större värde än handlingens effektivitet. Gud vet att det mänskliga förnuftet är begränsat, att vi många gånger kommer att göra felaktiga bedömningar och missta oss. Vi får göra så bra vi kan och resten får Gud klara av. En sådan tillit ger en enorm frihet. Kärleken går aldrig förlorad. Att älska är aldrig förgäves.

Att Kristus nämner apostlarna, syndare och sjuka visar att frälsning inte utesluter någon gruppmänniskor. Utan någon egen förtjänst har Kristus utvalt oss och bestämt oss till att gå ut i världen att bära frukt. När vi består i Guds ord då kan vi få den helige Anden i Jesu namn. Vi kristna är kallade att så gott som vi kan låta vårt liv bli ett med vår tro. Detta är en vardagskamp för mig. Jag målmedvetet strävar dagligen att följa Kristus efter. Chikezie Onuoha MSP.

Webbdesign: Peter Tynkkynen