Högmod går före ett fall - 10 söndagen under året 2018 B

Mina vänner, viktigt är det för oss kristna att komma ihåg att de första elva kapitel av första Moseboken skrevs inte för att återge historiska detaljer i vår närvarande mening men för att lära Israels tro och nödvändigheten av frälsnings historia som börjar med Abrahams kallelse i kapitel 12 vers 1. Redan från början människor som Gud skapad god till sin avbild gjorde vad ont var och var högmodiga och otacksamma för sina gåvor. Hon såg inte varför hon skulle tacka Gud eller tillbe sin skapare. Hon gjorde sig till sin mästare och gjorde vad hon ville. Resultatet blev kaos. De vållade inte ont endast till Gud men till sig och till medmänniskor.  Abel mördade sin bror Kain (1Mos 4).

I dagens första läsning (1 Mos 3:9–15) får vi en poetisk skildring av vad vår första förälder Adam och Eva gjorde och vad det fick för konsekvenser. Författaren ger en bakgrund till Abrahams kallelse.  

”Vad är du?” Adam trodde han kunde gömma sig från Gud. Troligen förstod han att han hade gjort ont och kunde straffas och därför ville han inte ta konsekvenser av sin handling. Genom att bli olydig mot Guds befallning drog Adam på sig förödmjukelse och skam. Adam hade inte blivit som Gud utan hade blivit mindre än människa. Att vara naken eller utan kläder var tecken på underordnad och slaveri ( (5 Mos 28:48). Krig fångar avkläs för att förödmjuka dem (Jes 20: 4; 47:3, Jer 13:26; Ezk 16:37). Istället för att vinna frihet, Adams olydnad orsakad av sitt högmod ledde till skam och förödmjukelse.

Ofta undrar jag vad för mentaliteten människor är egentligen beskaffad när jag ser all grymhet som händer runt om i världen. Adam anklagade indirekt Gud genom att anklaga Eva som han fick av Gud. Från det allra första början har människor gjort allt för att inte ta ansvar för sina handlingar. Eva försökte undvika ansvaret genom att skylla på ormen: ”Ormen bedrog mig, så att jag åt”. Här ska ormen förstas som en ond kraft som är fiende till Gud och ville göra människor fiender till Gud. Detta verkar klar från kontexten. Han talar till kvinna och ljuger: ”Ni ska bli som Gud”. Straffet till ormen är tecken på Guds seger: ”På din buk ska du gå, och stoft ska du äta i alla dina livsdagar”. Att gå på ens buk inför en segrare var ett tecken på ens underordnad på samma sätt som att äta stoft.

Gud sätter fiendskap inte mellan den fysiska ormen och den fysiska kvinnan utan en moralopposition mellan henne och vad ormen symboliserar. Fiendskap kan endast existera mellan förnuftiga agenter som indikerar att ormen var en symbol på en intelligent varelse. Seger över ormen, Guds och människas fiende blir det första indikation av välsignelse som Abrahams kallelse skulle innebära. Därför kallar kristna skribenter detta för proto-evangelium- ’det första glädjebudet’. Trots att är det tragisk kommentar om mänskliga svagheter att synd har varit från det allra första början kan det samtidigt vara en tröst att Guds omsorg och kärlek är större än våra svagheter. Människas dåraktig önska att bli autonom och att vara jämställd med Gud är orsaken till all synd i världen. Har människor sluttat denna strävan? Inte än.

Frestelser har alltid varit en del av världens historia. Människor har en benägenhet till att falla för frestelser. Genom alla psalmer söker också kung David kontinuerligt Guds skydd och säger: "Fräls mig, HERRE, från ondska, skydda mig från de som är våldsamma, befrielse från onda fiender" (Psalm 140: 1).

Varje veckodag morgon i synagogor runt om i världen öppnar judiska människor sina siddurs (bönböcker) och läser en bön som denna:   "Må det vara din vilja, HaShem, min Gud och mina förfäder gud, att du räddar mig idag och varje dag från bråkamän och fräckhet, från en ond man, en ond kompis, en ond grann, en ond misshandel, den destruktiva andliga hinder ['Satan'], en hård rättegång och en hård motståndare, oavsett om han är medlem i förbundet eller om han inte är medlem i förbundet. "(The Complete Artscroll Siddur).

Den sista delen av Herrens Bön om frestelse och ondska är rotad i både gammal och modern judendom. Ondska är en levande verklighet som inte kan tas förgivet utan allvarliga konsekvenser inte endast för berörda personer utan för människor de möter.

Det slutliga nederlaget av ren ondska är en utmärkt anledning att ropa lovsång till Gud.  Det påminner oss som troende att vår Gud är segrande. Trots våra omständigheter är han fortfarande på tronen. Han ensam har det sista ordet över oss, inte våra jordiska överordnade eller de som kanske inte har våra bästa intressen på hjärtat. Gud har befriat var och en av oss från evig fördömelse som vår synd kräver, genom Messias Jesu blod. Evangeliets förkunnas för Guds ära och härlighet inte för någon människas vinning.

Var är var attityd mot lidande? Vissa kristna hävdar att deras Gud inte är den korsfäste Herren. De söker att tillbe en Gud utan kors, sjukdom eller svårigheter. Det kristnas liv måste räkna med lidande och självuppoffring. Tänk på att våra lidande i denna världen är lätt och kortvarig, tillfällig… Vi måste vara en viss om vår tro och Kristi löfte. Liksom Aposteln Paulus har jag fått missionärs kallelse och vet och är saker på att Gud som har väckt Jesus från de döda kommer att resa mig på det sista dagen. Liksom Paulus tror jag att allt mitt lidande på jorden har ingenting jämfört med det härlighet som väntar på mig i himlen (Rom 8:18).

Vi tjänar en Gud av kärlek och barmhärtighet, och hans lagar är till allas bästa. Gud är villiga och beredda att välkomna oss till paradiset. Det finns alltid stor glädje över en enda syndare som vänder sig tillbaka till Gud. Ingen kan hindra oss från att gå in i himlen förutom oss själva.  Himlen väntar och ingen- fru, man, barn, föräldrar och inte heller Satan kan hindra oss från att nå fram.  I judendomen är 50 det antal transcendensen. Det indikerar en återgång till Gud och uppkomsten av en ny skapelse. Under Brit Chadashah (New Covenant), som var förseglad med Ruach HaKodesh (Helige Ande) på Shavuot (Pingst) 50 dagar från påsk, blev Jesus HaMashiach (Jesus Messias) vårt andliga jubileum. I honom avbryts alla skulder. Han har frälst oss från slaveri till någon form av förtryck och bemyndigat oss att gå i helighet med våra huvuden höga. Halleluyah!

Sadducéerna och Fariséerna anklagade Jesus att han gjorde sig till Gud och avbröt sabbaten. Det flesta Judar tror inte fortfarande på Jesus som Messias. För närvarande, av de 6,5 miljoner judarna i Israel finns det cirka 15 000 som är kristna, som ofta beskrivs som Messianska judar. I den israeliska sekulära staden Tel Aviv många människor tror inte på Gud, än mindre på Jesus. Det betyder att 99,8% av det judiska folket i Israel inte tror att Jesus är Messias.

I dagens evangelietext (Mark 3:20-35) går de längre att hävda att Jesus är besatt av Beelsebul och att det var med demonernas som han drev ut demonerna.  Mycket som ger i unders namn ibland olika kristna religiösa grupper kan man utan vidare betrakta som vidskepelse. Till och med finns många ’pastorer’, evangelister, bönhus grundare’, profeter’ biskopar’ som använder Beelsebul för att ge folket falska tröst i sin nöd. Jesus säger tydligt om att Satan driver ut Satan då är det slutet för honom. Mycket som sker i Guds namn idag då många använder onda krafter för att driva ut den onda indikerar att slutet är nära.

Vi vet att det är mycket svårt att hålla sin tro levande i vår tid, särskilt som många starkt troende tappar sin tro och lever som om de som inte känt Herren. Den heliga staden, Jerusalems historia har något viktigt att lära oss om hur Gud förhåller sig till den som han har kär. År 586 f.Kr. kom den babyloniske kungen Nebukadnesar II och besegrade Jerusalem, förstörde staden och templet och förde folket till exil i Babylon (2 Kung 25). Vi får läsa Hesekiels vision av det framtida templet (Hes. 40, 44). Efter 70 år i exil kom de tillbaka och Nehemja återuppbyggde templet år 445 f.Kr. (Esra 4,6). Detta andra tempel förstördes av romarna år 70 e.Kr. Vad som är kvar idag är endast en del av den externa muren, det som kallas för västra muren, klagomuren, idag den heligaste platsen för judarna. Jerusalem blev en del av det bysantinska riket år 324 e.Kr. Till följd av Bar Kochbas uppror år 135 e.Kr. förstörde romarna vad som var kvar av Jerusalem och gav staden ett nytt namn- Aelia Kapitolina. Muslimer besegrade de kristna korsfararna i Jerusalem år 638, de intog Jerusalem och byggde moskén på tempelplatsen år 691, Klippdomen (Dome of the Rock) och Al-Aqsa moskén år 701. De hävdar att moskén byggdes på den klippa från vilken Muhammad uppsteg till himmelen. Så vad som hörs mest i den heliga staden är inte kristna sånger utan muslimernas böneutrop. Ändå har Gud inte givit upp sin stad. Trots olika utmaningar och problem som möter oss finns Gud alltid i allt som sker i världen och i vårt liv och leder historiens gång trots allt. Endast i Jesus kan den som lever leva. Endast den som har besegrat rädslan för döden kan verkligen leva. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen