Var alltid vid gott mod 11:e söndagen under året 2018

Mina vänner, jag har alltid fascinerats av antika grekiska filosofiska tänkandet. Nu tänker jag på Epikuros. En av hans populäraste citat lyder:  ”Om Gud lyssnade på människornas böner, hade alla män snabbt gått förbi; ty de ber alltid för onda mot varandra”. Att dyka in i filosofiska världen kan man likna till Jesu användning av liknelser i sin förkunnelse till folket. I liknelser kan vi förnimma hur Jesus levde och lärde. Hur tolkar vi dessa liknelser? Det går för oss lite på samma sätt som för Jesu samtida och även för hans lärjungar. Liknelser är mångskiktade inbjudningar till att tro på Jesus. Kunskap om Gud kräver hela människans engagemang. Filosofi är inget ämne för den icke engagerad. Detta är något som inte kan nås utan omvändelse. I en av synd präglad värld, måste jaget brytas upp och öppna sig för en ny kärlek. Jesus klargör med liknelsen hur synden kan leda till större kärlek. Vi måste varje gång fråga vad Jesus vill säga oss med varje enskild liknelse (mashal).

Hos profeten Hesekiel läser vi om hur Gud bryter en kvist från det höga cederträdets topp och planterar den på ett högt och mäktigt berg. Cedern kommer så småningom att växa, få grenar, bära frukt och bli en härlig ceder. Ett tecken på att detta är Guds verk är att cedern bli till välsignelse för hela skapelsen. När vi läser: ”Det är jag som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande”, kan det ses som bevis på att de som blir rika eller de som får politisk makt får det genom Gud. Texten kan tolkas som om alla som får det bättre ställt materiellt, socialt eller politiskt har blivit välsignade av Gud. Genom tiderna har människor resonerat på detta sätt. 

Profeten Hesekiel var präst i templet i Jerusalem fram till 597 f.Kr. Han deporterades tillsammans med kung Jojakin vid den första exilen till Babylon. Kung Nebukadnessar av Babylon tog Jojakins farbror, Sidkia och placerade honom på Judas tron. Hesekiel profeterade om att det värsta skulle hände för Juda men Gud skulle också i sin tid besöka sitt folk och återupprätta det. I stället för att hålla överenskommelsen som kungen slutit med Babylon började han samarbeta med Egypten. Därför kom Babylon att förstöra hela landet och templet.

Sidkia var otrogen både mot Gud och Judas folk. Han liknar många makthavare runt om i världen idag särskilt i de fattiga länder som endast tänker av sig själva. Cedern betyder här Davids kungarike. Trots oppositionen, när tiden var inne, uppfyllde Gud i Kristus sitt löfte genom Hesekiel i Babylon år 590 f.Kr. Kristus är kvisten av cedertoppen från Davids kungarike. Han har blivit en härlig ceder för alla människor i alla platser och tider. Vi som kristna är arvingar av Guds nåd, barmhärtighet och gränslösa kärlek som har varit verksam i världen genom tiderna. Den rättfärdige som grönskar som ett palmträd avser inte materiellt välstånd utan den som låter Gud bo i sig och bli en välsignelse för all skapelse. Det är en fröjd att leva i enlighet med Guds ord och inte räkna sig som viktigare än någon annan.

Jag kommer att tänka på det som kollektbönen säger idag: Gud är den utan vi inget förmår, vårt hopp och vår styrka. Med Andens kraft som han skänker oss kan vi följa hans bud och ära honom i tanke, ord och gärningar. Stämmer detta i verkligheten att vi ingenting kan göra utan Gud? I en tid då människor reducerar nåd och välsignelse till pengar och rikedom kan det vara nödvändigt att ifrågasätta detta påstående om att utan Gud kan vi ingenting göra. Om vi accepterar detta utan vidare kan det innebära att alla som bli rika på jorden i så fall har blivit det genom Gud. Det vet vi att detta inte stämmer med verkligheten. Till exempel, Gud har inget med pengar eller att bli rik att göra. Inte heller kan vi säga att någon som har blivit vald till en politisk maktposition har blivit det direkt av Guds vilja eller plan för denne specifika människan. Om vi tränger in i saken upptäcker vi att Gud för det mesta ingenting direkt har att göra med pengar, materiellt välstånd eller politisk position.

Vi lever vårt liv i tro på Jesus Kristus. Den helige Paulus påminner om den yttersta domen. Detta bör vi som kristna höra tydligt idag. Sekularism är en ideologi som har minskat, om inte kastat bort religionens betydelse i vardagen.  Det leder till att folk inte inser hur viktigt Guds ord är.  Konsekvensen blir kyrkor och samfund som blivit mindre andliga och mer världsliga. Undersökningar som är gjorda på olika platser vittnar om detta. Det finns kristna som inte längre tror att det finns himmel och helvete. Många kristna vill önska eller trolla bort läran om den sista domen. Många har det svårt att tänka på en kärleksfull Gud som kommer att straffa någon i evighet, människor som inte har accepterat hans nåd. Vi vet att detta inte är någon rimlig eller förnuftig hållning som får något stöd i Skriften och traditionen.

Dagens texter lämnar ingen tvekan om att vi kommer att stå inför Kristi domstol och där ska var och en få igen för vad han eller hon har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont. Oavsett vilken syn vi än har på detta, måttstocken är förstås Guds ord. Sverige är knappast inte ett neutralt land i religiösa frågor. Dess religionsfientlighet slår över i ett slags religionsfobi. Ett konkret exempel på detta ser vi i skolpolitiken hos Skolverket.  Religion anses vara farligt för människor. Därför får skolbarn inte längre ha skolavslutning i kyrkor i Sverige.

Idag har många kristna en à la carte inställning till Guds ord. Vi väljer vad som passar och vill ha inflytande i våra liv och förkastar eller förnekar det som inte passar oss. På så sätt skär vi styckvis sönder Gud. I detta sammanhang kan vi kanske förstå dagens liturgiska texter. Vi kan säga att det är samma tema som genomgår dagens första läsning och evangelietexten.  Jesus undervisar sina lärjungar med hjälp av en liknelse. Han jämför Guds rike med ett senapskorn som var det minsta av alla frön man kände till på hans tid. Liknelsen finns i Matt 13:31-32; Mark 4: 30–32; och Luk 13:18-19. Liksom ett senapskorn växer Guds rike från en enkel början. För att kunna förstå liknelsen måste man förstå dess viktiga element: den som sår, senapskornet, stort träd som det blir och fåglar som bygger bo i dess skugga.

Den som sår är Kristus och senapskornet är Guds ord, evangeliet. Fåglar i detta sammanhang är människor. Senapskornet som blir ett stort träd växer bortom sin naturliga kapacitet. Det kanske beskrivs bäst som en växt hellre än träd. Många fåglar får bo i dess skugga. Evangeliet började enkelt men har vuxit till en kraft som skyddar många medan andra finner det störande och försöker att förstöra det. Liknelsen är en profetia om evangeliet som fortsätter utspela sig i världen. Kristendomen har från sitt enkla ursprung blivit en kraft som blir till välsignelse och nåd för den som accepterar dess budskap. Vår tro oavsett hur liten den må vara verkar bortom vad vi kan tänka eller önska. Förgäves försöker somliga att bekämpa dess spridning i världen. Därför kan vi kristna alltid vara vid gott mod. Sinnesro ligger i att bli befriad från alla ogrundade rädslor-irrationella fantasi, myter, hyckleri. Det gäller också rädsla om att sakna något som anses nödvändiga leder de flesta till ett liv i hyckleri. Epikuros säger något viktigt i detta sammanhang: ”De saker du verkligen behöver är få och lätta att komma åt; men de saker du kan tänka dig behöva är oändliga, och du kommer aldrig att bli nöjd”. Att kunna vara vid gott mod innebär att du glädje i det lilla och i det stora. Var tacksam för det som livet möter dig med.  Alla kommer att få vad de förtjänar när vår Herren återkommer i sin härlighet gott som ont (2 Kor 5:10). Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen