Gå och profetera för mitt folk, 15 sön B 2018

Mina vänner, för varje dag som går förstår jag ännu bättre att det enda sättet att lyda Gud är att sätta Guds ord i handlingar i vardagssituationer. Hela världen går genom en otrolig förändringsprocess. Mycket lidande orsakats av det apati och likgiltighets som råder runt om i världen. Min erfarenhet med min senaste vistelse i Nigeria är att det flesta som kallar sig kristna, tar inte avstånd från mörkrets makt och därför lever inte i Guds dopets nåd. Många gläder sig och blir starka i det onda. Nu behövs mer evangeliets vittne mer än någonsin.

Att vi är välsignade av Gud är knappast något vi behöver tvivla på. Att Gud sände sin ende Son till världen därför att han älskar oss är ett faktum. Tack vare detta faktum kan vi aldrig förneka Guds kärlek. När vi stöter på lidande eller svaghet hos oss själva eller andra kan vi inte glömma att Gud har välsignat oss genom Kristus med all andlig välsignelse som finns i himlen. Det är inte en historisk händelse i den meningen att den tillhör det förgångna, utan Han ger sin Son i evigt presens. Jesu uppståndelse är nog är demonstrera Guds kärlek och kraft i oss.

Det har genom alla tider aldrig varit lätt att profetera eller vittna om Guds ord till människor. Ändå får vissa personer kallelse att göra detta. Profeten Amos, aposteln Paulus och de tolv apostlarna som vi möter i dagens texter skildrar hur människor i olika tider och platser har fått kallelsen och hur samhället också tog emot dem. Uppdraget förblir detsamma i alla tider – att förkunna Guds ord och hjälpa människor till ett personligt möte med honom som därmed botar och helar människan i hennes väsen. Kristi Ljus hjälper oss att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd.

Religion har alltid haft en roll att spela i samhället. Den har använts i olika syften genom tiderna. Ibland har den använts för att förtrycka de fattiga och svaga. Med religion kunde nord berättiga slaveri av människor från syd. Emellertid innebär inte detta att religion inte har positiva krafter i samhället. Gång på gång är vi kristna uppmanade att omvärdera vår tro. Det är till en sådan omvärdering som Amos kallade Israels folk.

Amasja var präst i Betel, som var kungens stad med ett tempel som från början var rikets tempel innan Jerusalemtemplet byggdes. Amos var en herde från Juda som plötsligt fick profetiskt uppdrag av Herren.  Vid den tiden fanns profeter och präster som tjänstgjorde hos kungarna. Denna tradition har fortsatt i många länder särskilt i utvecklingsländer där det idag finns, pastorer, evangelister eller imamer som ansvarar för presidentens eller statministers andliga behov. På den tiden intresserade sig varken kungen eller präster eller profeter eller folket särskilt mycket om Gud och hans ord. Amos förkunnade att religiösa handlingar utan ett moraliskt gott liv var utan värde. Tron måste ha praktiska konsekvenser i vardagslivet. Amos profeterade att kung Jeroboam skulle mördas och Israel föras bort i exil. Amasja var upprörd och kände sig hotad av Amos profetia och försökte stoppa honom. Han avfärdade honom och förvrängde Amos profetia till att vara en komplott av Amos att döda kungen.

Amos berättade för Amasja hur han blev kallad av Gud. Han var varken en profet eller en profetlärjunge. Med detta kan vi inse att Amos väl förstod hur Amasja hade använt ordet ”siare”. Amasja använder ordet på så sätt för att håna, förlöjliga och göra narr av Amos. Han liknar Amos vid de falska profeter som säger något för att tjäna pengar. För dessa innebar att profetera att tjäna pengar bara för att de skulle försörja sig själva. Frågan är om Amasja var annorlunda än dessa falska profeter. Därför menar Amos att han inte hade fått uppdraget från någon annan än Gud. Mot denna bakgrund kan ingen stoppa honom från att säga det Gud uppmanar honom att säga. Gud sade till honom: ”Gå och profetera för mitt folk Israel”. Amos hade inget annat val än att lyda Gud. Amos lyder ingen människa utan Gud. Han var inte någon yrkesprofet så som Amasja hade menat.

Det som hände Amos åttahundra år före Kristus, har hänt gång på gång genom tiderna och händer ännu i vår tid i mycket större grad. Amos blev hånad, nertystad och utvisad eftersom ledarna och folket inte ville lyssna till Gud. Guds tjänare fortsätter lida på många platser i människors händer. Guds son, Jesus dödades liksom en kriminell. Apostlarna som Jesus kallade och utvalde led otroligt mycket och Kyrkan som Kristus grundade för att den ska fortsätta som instrument i evangeliets tjänst lider ständigt. Många trogna kristna har gett sitt liv för evangeliets skull. Med anledningen av detta säger den helige Augustinus. ”Martyrernas blod är de kristnas säd”.

Dagens likgiltighet, motstånd, förnekande, avfärdande av Gud är jämfört med Amos tid, mycket större. Ateistiskt tyckande och tänkande, agnosticism, skepticism tvingas på alla länder och individer idag. I demokratins namn, förnekar land efter land Kristus och kastar bort sina kristna rötter. Gud har ingen plats längre i många länder. Autonomi och förnuftet som Gud gav oss för att vi ska kunna tjäna honom har blivit ett vapen med vilka vi avfärdar och rationaliserar bort honom. Tragiskt kan man säga är att de kristna inte är förvånade eller agerar över allt detta mot den kristna tron. Så länge dessa ateistiska ideologier inte hindrar deras ekonomiska och politiska intressen är de okej för de flesta kristna. Synd att vi tycker att vi kan avfärda Gud och samtidigt få frid i våra liv och i världen. Vad har autonomi och frihet utan ansvar lett oss till? Terror, terror och terror överallt är allt det som vi vinner. Människans girighet går aldrig att tillfredsställa.

De flesta slottsprofeter brukade säga till kungen det han ville höra. Om någon skulle säga något annat gjorde de allt som stod i deras makt att röja dessa ur vägen genom att anklaga dem att profetera falskt.Vår värld har blivit en plats som för att accepteras måste man bli politiskt korrekt. Framgång i världens bemärkelse beror på hur mycket man anpassar sig till denna värld och dess värderingar. Detta har troligen blivit en av det viktigaste instrument som denna världens härskare använder för att leda människor från Gud. En profets uppdrag har blivit en plågsam kallelse i vår tid. Att leva på och sätta politisk korrekt tyckande och tänkande över Guds ord är avguderi. Detta måste bekämpas såväl hos individer som hos vår kyrka och vårt samhälle.

Utan profeter förvildas folket, menar Ordspråksboken 29:18. Falska profeter finns i överflöd i denna tid.  Djävulen frestade Jesus med bröd. Välstånd, kontroll och trygghet har blivit vår tids frestelser. Den sociala utopin fördärvar allt. Djävulen kräver lydnad och lojalitet. Allt synes vackla, självklarheterna och säkerheterna håller inte. Vår tid kräver urskillning, bedömning, omprövning. Som kristna är vi kallade och utvalda bland många, att stå under ett högre tvång. En profet uppträder med religiös auktoritet, bedömer sin samtid och ger den vägledning. Profetian tolkar historien. Profeten manar och vill väl. Genom slapphet och kortsynthet har många låtit sig förledas och är inte längre uppmärksamma på hotande faror.

Liksom falska profeter och präster vid Amasjas tid, tjänar nutida falska profeter och evangelister pengar genom att säga sina egna ord inte Guds ord. Enkelt sagt är de sykofanter till kungen. Varken kungen, prästerna eller de falska profeterna ville höra Guds ord. Det är svårt att undgå att se att världen befinner sig i samma situation idag. De flesta av oss prioriterar inte Gud i våra liv idag. Den är autonomi, självbestämmande som är vår gud idag. Alla vill ha frihet att göra vad de vill oavsett om det strider mot Guds ord eller inte. Tydligt blir detta när vi tittar på sexual-, ekonomisk eller politisk moral som råder i vårt samhälle. Vi vill helst inte höra vad Bibeln säger om frågor som abort, preventivmedel, eutanasi, samkönade parrelationer, sex före äktenskap, otrohet i äktenskap. Politiker och vi alla strävar efter att vara politiskt korrekta.

Efter aposteln Paulus förkunnelse i Efesos konverterade många till den kristna tron.  Detta fick konsekvenser för Demetrius, en silversmed som gjorde statyer av guden Diana av Efesos. Han började förlora kunder som köpte hans produkter och därmed sina inkomster. Demetrius organiserade en protest mot Paulus och den kristna tron. Till sist lämnade Paulus Efesos och blev fängslad i Rom. Från fängelset skriver han till konvertiterna i Efesos med syfte att uppmuntra dem att hålla fast vid sin tro.  Gud hade från början planerat att göra oss till sina adopterade barn genom Kristi inkarnation. Gud har i Kristus välsignat oss med all den andliga välsignelse som finns i himlen. Den Helige Anden som vi har fått är redan en försmak av det som Gud har lovat oss i himlen. Vår arvslott är evangeliet om vår frälsning. Vi sätter vårt hopp på Kristus för att vi lever i och med och för honom. I honom rör vi oss och är till.

Jesus bildar en grupp av tolv som blir en kärna för hans verksamhet. Evangelisten Markus berättar hur Jesus gick upp på berget och kallade till sig några som han utvalt (3: 13–19). Hos evangelisten Lukas får vi höra samma berättelse (6:12ff). Det var alltså Jesus som kallade dem. Därför går det inte att göra sig till lärjunge. Det handlar att bli utvald. Man måste alltid kallas av Gud och väljas av honom själv till denna tjänst. Jesus kallar dem så att de ska följa honom och så att han ska sända ut dem att predika.

Att Jesus kallar de utvalda en och en med deras namn förknippas med Israels profeter som Gud kallar vid namn. I detta sammanhang, blir aposteltjänsten en förening av den prästliga och den profetiska kallelsen. Jesus kallade och utvalde tolv män. Tolv var ett symboliskt tal, antalet söner som Jakob hade. Från dem härstammar Israels tolv stammar. Efter den babyloniska fångenskapen fanns endast Juda stam kvar. Talet tolv är också en symbol för hopp. Gud har en plan att återigen återupprätta och samla de tolv stammarna på nytt. Dessutom är talet tolv ett kosmiskt tal som representerar stamfäder till Gudsfolket. Därför i antalet tolv förenas det förflutna, nutiden och framtiden. Jakobs dröm (1 Mos 28:10–22) har blivit en verklighet i Jesus (Joh 1:51).

De tolv har dubbelt uppdrag – att vara med Jesus och att vara utsända. Utan att de är med honom kan de inte förstå vem Jesus är och därför kommer de inte kunna vittna om hans hemlighet (Matt 16: 13ff). Det gäller att ha inre gemenskap med Jesus. Jesus sänder dem två och två (jf 5 Mos 19:15) för att de ska predika och driva ut demoner (Mark 3:14–15). Att förkunna evangeliet är det som kommer först. Därför är apostlarna först och främst evangelister med uppdrag att leda människor till ett möte med Kristus.

Detta kommer inte vara ett lätt uppdrag. Eftersom världen behärskas av de onda makterna blir förkunnelse på samma gång en kamp och en kamp mot dessa makter. Endast genom att vara kvar i Jesus kan man driva ut det onda ur världen och forma en ny levnadsform i den Helige Ande. Där tron på Kristus välkomnas bryter fram ett ljus som skingrar mörkret och dess makter. Det sker en förvandling. Kampen antyder att det finns många gudar och herrar, ändå finns ingen annan Gud än den Ende, en Herre, från vilken allting utgår och som är vårt mål och genom vilken vi är till (1 Kor 8:5–6). Hur många gudar som än svävar omkring i himlarymderna och i världen, är det endast en som är Gud och en som är Herre. Om vi verkligen tillhör denne har allt det andra ingen makt längre.

Endast tron på den Ende Guden befriar oss. Utan Gud är vi utlämnade åt slumpens makter, mörker och förvirring. Att exorcisera världen blir apostlarnas centrala uppgift. Världen lider under djävulens lömska angrepp idag. Paulus beskriver vilka som vi har kämpa mot. Det är inte mot varelser av kött och blod utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna, över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef 6:10–12).  Detta tycks oss främmande idag. Men ingen som tar sin tro på allvar kan undgå att se att det är vår verklighet dagligen. Vi kämpar mot outtröttliga motståndare som är oss överlägsna med sina hem i atmosfären. Vi kristna hotas av en anonym atmosfär som låter den kristna tron framstå som löjlig och absurd. Kan vi inte se den förgiftning av det andliga klimatet, som hotar mänskligheten i dess värdighet. Vi alla tycks hopplöst utelämnade åt sådana makters verkan. Ingen av oss kan bli herre över detta hot på egen hand. Endast med den vapenrustning vi fått av Jesus kan vi ha framgång mot dessa makter. Utan Jesus är dessa makter från början överlägsna människan genom sina överlägsna positioner i atmosfären.

De tolv har också fått uppdraget att hela. De är utsända för att bota alla slags sjukdomar och krämpor (Matt 10:1). Kristendomen kan med andra ord kallas en terapeutisk religion – en religion som helar. Jag är din Gud som helar dig (2 Mos 26:15). Att de tolv fick fullmakten att driva ut demonerna innebär att helandet inte kunde ske med hjälp av de hemlighetsfulla makterna. Med Gud avväpnar vi de onda makterna. Därför går apostlarnas makt emot varje magiskt hokuspokus. Sant helandet sker i en människa endast om denne rör sig i riktning mot Gud och blir ett med honom. Lärandeprocessen börjar inte utan detta. Undren pekar mot Guds rike. Det är inget mål i sig. Botandet är en uppmaning till att tro på Gud och bruka förnuftets krafter i tjänst hos helandet. Gud känner oss och kallar oss vid namn. Hos Lukas hör vi om att Jesus bildade en andra grupp av lärjungar som bestod av 70 (72) och sände dessa ut med ett liknande uppdrag som de tolv (Luk 10:1–12). Sjuttiotalet är också ett symboliskt tal. Det gäller antalet folk i världen. Enligt 2 Mos 1:5 var det 70 personer som kom med Jakob till Egypten. Vid sidan av de tolv sönerna som är en bild av Israel, står de 70 som en bild av hela världen. I dem visar det sig att evangeliet gäller hela världen, alla människor på jorden. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen