Ty han är vår fred 16 sön under året 2018 B

Mina vänner, vi vet att det är mycket svårt att hålla sin tro levande i vår tid, särskilt som många starkt troende tappar sin tro och lever som om de som inte känt Herren. Vi lever i en värld som går långt från Gud. Vi finner folk vilka har som enda syfte i sitt liv att ta ut allt de kan i detta korta liv på jorden. De glömmer helt och hållet att deras verkliga mål i livet är att komma in i himmelriket. Vi lever i en förändrad tid med brist på allt heligt. Det kan inte tas för givet idag att de som regelbundet besöker gudstjänsterna verkligen tror på Guds ord eller lever efter det. Vi söker frid och fred i fel platser. Endast några få är övertygade om att Herren är vår fred. Därför har vi ett ansvar att ständigt förkunna och vittna om evangeliets budskap.

Profeten Jeremia talade mot folkets ledare såväl de religiösa som de politiska ledarna. Det var ett budskap liknande det som vi hörde förra veckan från profeten Amos mot Israel. Tider av framgång och belåtenhet gjorde att folket glömde sin Gud och levde i likgiltighet mot Gud och hans ord. Idag är det Juda-folkets tur att få höra det som Gud riktar mot dem genom Jeremia. Trots de otroliga och mäktiga ting Gud gjorde för dem, lyssnande de inte på honom.

Under fyrtio år varnade profeten Jeremia Judafolket att inte lämna Guds förordningar. Jeremia kallas också för 'gråtande profet' för han hade stort medlidande med Judas folk liksom Gud. Han grät för dem och ville att de skulle lyssna för att undervika den tragedi som skulle falla över dem. Många skrattade åt honom och ville döda honom.

Israel och Juda hade förnekat Gud och de hade sagt: Herren betyder inget"(Jer 5:12). Israel och Juda måste omvända sig. Jeremia varnade kung Sidkia att inte förråda kung Nebukadnessar eller revoltera mot honom och hans arme eftersom konsekvenserna skulle vara enorma för hela folket. Folket vägrade att tillbe Gud. Sidkia lyssnade inte, därför fick detta otroliga konsekvenser för hela folket. De fördes bort i exil och berövades sin frihet i 70 år. Sidkia trodde att han kunde göra som han ville. Men han blev förödmjukad av Nebukadnessar, den babyloniske kungen. Ändå glömde Gud inte sitt folk.

Herren skulle återigen samla resterna av sitt folk. De kom att föröka sig och fick erfara framgång. Gud kommer inte att glömma sitt folk utan ska låta en rättfärdig kung hos dem komma som skulle vägleda dem till fredens väg. Kungen skulle komma ur Davids stam. Då skulle Juda bli frälst och Israel leva i trygghet. Löftet har gått i uppfyllelse i Jesu person. Genom sitt kors och sitt blod har han stiftat fred mellan alla människor och Gud. I sin person har Jesus uppfyllt Guds löfte. Korset är Jesu tron. Där regerar han i evighet. I sin Kyrka har han samlat sitt folk. Genom sitt kors och sitt blod har han gjort alla rättfärdiga. Det är ett faktum att förbundet har ingåtts med Kristi blod. Det är genom honom vi får vår rättfärdighet (Rom 4:25).

Vi får vår rättfärdighet som gåva av Herren. Hebreiska ordet Tsidkenu (sid-kay-nu) kommer från tsedsk (sid Kay) som betyder 'rakt' eller 'rätt' och possessiv pronomen nu (vår) - Yahweh Tsidkenu - Gud vår rättfärdighet. För att kunna förstå innebörden i ordet är det viktigt att först se på Guds egenskaper. Gud är själv rättfärdighet. Den rättfärdiga kungen ska inte bara vara rättfärdig utan ska också göra alla människor rättfärdiga. Innan dopet i Jesu namn var vi långt borta från Gud. Men genom det har vi förts nära Gud och är därmed arvingar till Guds rike (Ef 2:13). Jesus kom för att ge alla fred. Han är vår fred med Gud och med varandra. Ingen av oss kan bli rättfärdig utan honom. I sin nåd rättfärdigar han oss så att vi kan vara hans folk, ett utvalt släkte.

När Herren är vår herde kan vi inte mer frukta något ont fast vi vandrar i dödsskuggans dal (Ps 23). Med sitt blod och med sitt kors dödade han fiendskapen (Ef 2:13-18). Han har kommit med budskap om fred för oss som var långt borta och fred för den som var nära. Detta innebär att ingen får frid som inte kommer från honom. Det är just detta som gör att vi inte längre är gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har vårt hem hos Gud. Vi behöver alltid komma ihåg detta som kristna. Vi är inte längre främlingar för varandra. Ett korrekt sätt att demonstrera detta kan vara hur vi behandlar varandra i kyrkan och utanför kyrkan. Välsignelsens kalk som vi delar ger oss del i Kristi liv.

Någon skulle kunna fråga varför Israel inte lever i fred och trygghet idag? Frågan blir intressant och relevant om man förknippar löftet med den fysiska nationen Israel som idag är ett av de otrygga länderna i världen. Det pågår ständigt motsättningar, strider och konflikter mellan Israel och hela arabvärlden och Iran.

Apostlarna kom tillbaka och avlade räkenskap inför Herren (Mark 6:30-34). Här ser vi ansvarsprincipen tillämpad. Allt är oss anförtrott och vi är skyldiga att redovisa för hur vi förvaltar det som vi har fått. Apostlarna hade inte ens tid att äta för att de var upptagna med att undervisa folket om Guds ord. Är vi upptagna med oss själva eller med Guds vilja för oss? Jesus, vår rättfärdiga kung, jämfört med världens kungar är en kung som samlar sitt folk, ger dem vila och är mån om dem. Hans rike är fredens och nådens rike. Genom honom får vi frid som världen inte kan ge. Världens ledare fördärvar och förskingrar, de driver bort och söker inte andras bästa. Ett sätt som detta sker i vårt sammanhang är genom att demonisera kristendomen och dess anhängare. Vidare förkastar man i sin lagstiftning de kristna värderingar som vårt samhälle har vilat på i tusentals år.

Tyvärr finns det många som anser sig vara kristna och kristna ledare som i sina ord och handlingar gör allt som människor som bedrar och lurar andra gör. De är vargar i fårens skepnad. Dessa människor lämnar Guds ord och säger det som de vet människor vill höra. De predikar mänskliga ord istället för Guds ord. Därmed blir teologi antropo-centrerad istället för Gud-centrerad. Ibland kan vi vara så upptagna med att tillfredsställa människors behov att vi inte längre har tid för Gud och hans ord. Hos många kristna är man mycket fokuserad på att bemöta materiella och psykologiska behov. Kristendomen reduceras då till känslor och behovs tillfredställelse på bekostnad av ord som ger liv.

Somliga påstår att det är en pragmatisk och realistisk kristendom istället för en kristendom som talar om himmelen och helvetet. Människor vill idag uppleva en känsla av glädje, frid, lycka, uppskattning, kärlek oavsett om de är äkta eller inte bara man får erfara dem. Vadsomhelst som tillfredsställer folket är välkommet. Principen är: ”Ge kongregationen vad de vill ha". Alla blir så upptagna att tillfredsställa behoven att Guds ord glöms bort. Om detta blir min kristendom, är det inte längre Kristi evangelium utan en 'feel good worship'. Endast om vi lyssnar till Herrens ord kan vi verkligen vara rättfärdiga, heliga och erfara honom som vår fred i alla våra livsdagar.

Innan Kristus lämnade lärjungarna lovade han att sända åt dem den heliga anden. Den är fredens ande. "Frid, lämnar jag er, min frid ger jag er. Jag ger er inte som världen ger. Låt inte er hjärtan bli oroliga och låt dem inte rädda." (Joh 14:27). Shalom! Hälsningen till välkommen och farväl bland Guds folk i Israel och runt om i världen är inte rikedom, framgång eller till och med välstånd. Det är helt enkelt fred! Vi är sänt till världen för att genomsyra den med Kristi fred. Ett uppdrag som inte är lätt eftersom världen hatar oss för Jesu skull.

Det är ganska svårt att höra Gud eller vila i hans närvaro när vi är upptagna med oro och rädsla. Jesus syftar till detta när han sade: "Kan någon av er genom att oroa sig lägga till en enda timme i sitt liv?" (Matteus 6:27). Hur får vi Guds fullkomliga fred mitt i världens misslyckanden? Svaret får vi av Guds ord: "De kommer att behålla fullkomlig fred [shalom shalom] de vars tankar är fasta eftersom de litar på dig" (Jesaja 26: 3).

Lärjungarna hör inte till världen enligt Jesus. Därför kan de inte vara upptagna med världens saker. De kan inte finna fullkomlig fred i världen. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen, säger Jesus. Eftersom de Kristina inte tillhör världen därför måste de alltid hålla blicken mot himlen.

Tyvärr vänder kristna sig till "världen" för att finna fred. Och utan fred kan inte ens våra pengar, framgång och hälsa helt nyttas. Varför inte? Eftersom vi söker den typ av fred som världen erbjuder i stället för det slag som Gud erbjuder oss i hans rike. "För Guds rike handlar det inte om att äta och dricka, utan av rättfärdighet, fred och glädje i Heliga anden" (Rom 14:17). Det kan vara varför våra ansträngningar så ofta leder oss till oro och rädsla istället för glädje och fred som Gud önskar för oss.

Och ändå vet vi alla att fred inte är så enkelt att erhålla. Även de som tillber Jesus - Sar Shalom (Fridsfurste), själv lider av brist på fred och hamnar i stress, ångest och strid. Oftast upplever vi bland ’troende’ att vad som anses viktigare idag är pengar. Vi har inte förstått vad som är innehållet i den fred som Kristus har lovats.

Vad han säger att han kommer att göra - han gör det. Han är den enda som kan ge oss dubbel shalom, perfekt fred - inte den tillfälliga och otillfredsställande fred som världen ger, utan den fred som endast himlen kan ge. David beskriver denna perfekta fred: "Herren är min herde, jag saknar ingenting. Han får mig att ligga i gröna betesmarker. Han leder mig bredvid tyst vatten. Han uppdaterar min själ ... Även om jag går genom den mörkaste dalen, kommer jag inte att frukta något ont, för du är med mig "(Ps. 23: 1–4) Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen