Lev inte längre som hedningarna 18 sön 2018 B

Mina vänner, med den helige Paulus riktar vi dessa ord till er: ”Ni har lärt känna Kristus. Därför ska ni sluta leva som förut; ni ska lägga av er den gamla människan. Se till att ni förnyas i anden och förstånd. Klä er i den nya människan". Paulus ord betyder mycket i denna tid av Pridefestivaler som åter klär dessa anhängare med den gamla människa, avskyvärt beteende, sjukt och perversa som många tvingas att beskåda i det offentliga rummet. Hunger driver folket att söka efter Jesus för att få något att äta. Hunger gör att många i vår tid säljer sin själ. Genom historien har människor revolterat mot Gud och sin vilja för världen. Vi bör därför inte bli överraskade med de avskyvärda saker som är kännetecknen för Pridefestivaler. Det är inget annat än satansdyrkan-Sodom och Gomorra i nya skepnad.

Alla vet ju att många tusen människor runt om i världen hungrar och svälter. Marxistisk ideologi förstod detta och grundades på det. Dess kärnpunkt var att sörja för att all hunger och svält upphör och öknen bli till bröd. Hunger har alltid varit ett mänskligt problem. Konceptet hunger framkommer 134 gånger i Gamla testamentet. Märkligt nog den hebreiska roten av ordet "bröd" består av samma konsonanter av verbet "att slåss", som om att ange att kampen för mat är orsaken till krig. När Israel saknade bröd klagade dem mot Herren: "I Egypten satt vi ner för att äta allt bröd" (2 Mos 16: 3).

Av erfarenhet lär vi att bara när bröd delas upphör det att vara en källa till konkurrens och strid och blir ett tecken på kärlek, broderskap och gemenskap. Att äta bröd med någon är att betrakta denne som bröder eller systrar, en vän som man ger tillit, en allierad från vilken man inte förväntar sig något förräderi (Ps 41:10). Det är kommunion med varandra. Guds plan är att samla alla sina barn kring hans bord (Ps 128: 3). 2015 hållbar utvecklingsagenda har som ett av syftena att utrota fattigdom och hunger i världen till slutet av 2030.  

Händelsen som berättas om i första läsningen inträffade mellan berget Elim och berget Sinai i öknen (2 Mos 16:2–4, 12–15). Gud visade sin makt och nåd för Israels folk och befriade dem från slaveri i Egypten. När maten som de lämnade Egypten med sinade började de att klaga och föredrog att leva i slaveri för att kunna äta sig mätta och inte dö av hunger. Mose, Aron och Gud anklagades för att inte vilja dem gott. Tänk att de snart glömde allt Gud hade gjort genom Mose för att befria dem. Ändå ville Gud visa att han brydde sig och hade en plan att föra dem till det utlovade landet.  Därför lovade han att de skulle få tillräckligt med bröd och kött under hela sin vandring i öknen. Gud skänker manna åt sitt folk i öknen.

Gud låter bröd regna från himlen. Folket skulle endast samla vad de behövde för varje dag. På morgonen fick de samla något fint, såsom fjäll, likt rimfrost. Det var en substans som kom från tamariska träd som fanns många av i regionen. När insekter svärmar i dem faller en substans ner från löven till marken. Den hårdnar och blir som fjäll. När solen skiner på den förvandlas den. Den måste därför insamlas på morgonen. Manna är sött och är fortfarande omtyckt av landets resenärer, men har blivit mer sällsynt då de tamariska träden blivit få. Det påstås att ”manna”, det namn som Israels folk gav denna föda kom från ett egyptiskt namn för den som var ”man”, därför blev det hebreiska namnet ”manna”, detta är manna. Mose talade till folket att detta var bröd som Herren hade gett dem. Köttet de fick att äta varje kväll var fåglar som flyttade från Afrika till Europa under våren och flög då över Sinai. De återvände under hösten samma väg. Av trötthet efter flygningen över havet var de lätta att fånga när de vilade på Sinai berg. Kvällstid var bästa tiden att fånga dem när de anlände till Sinai för att vila upp sig.

Mannat i öknen var inte bröd från himlen. Både fåglarna och mannat var naturliga saker men tillräckligheten av dem under ökenvandringen var Herrens handling. Det ska också sägas att även efter de hade fått mannat, började de klaga igen att de skulle behöva äta något annat än manna. Finner vi inte oss själva i detta. Så fort vi får något blir det ofta att vi önskar något annat. Vi vill alltid ha mer och mer. Därför är nedanstående ord av Paulus värda att begrunda.

Aposteln Paulus i dagens andra läsning manar de kristna: ”Lev inte längre som hedningarna. Ni har lärt känna Kristus. Ni ska sluta leva som förut. Ni ska lägga av den gamla människan.” ”Förnya er i ande och förstånd och klä er i den nya människan.” (Ef 4:17, 20 b-24). Paulus påminner efesierna om vad kristendomen betyder. Dessa var ett folk som levde nära Kristi tid. De såg under som skedde i Jesu namn genom aposteln Paulus. Israels folk liksom efesierna behövde påminnas gång på gång om vad Herren hade gjort med och för dem. Om de behövde en påminnelse, hur mycket mer behöver inte vi den. Detta är varför vi hör Paulus ord idag för att påminna oss att vi är kristna och ska inte beter oss som invånare av Sodom och Gomorra. Tyvärr lever de flesta kristna i världen som hednafolk. Många legitimerar synd och argumenterar att ingen av oss har rätt att döma den andra. Undrar jag varför de inte har stängt fängelserna och domstolarna där människor får straff för brott mot samhället. Varje kristen har uppdrag att se, döma och agera. Vi är inte längre hedningar utan Guds adopterade barn. Vi har nya värderingar och andra än de hedniska (Pridefestivaler) som vi måste alltid leva efter.

I 2016 i en katolsk församling i sydöst Nigeria var det en manlig kyrkvärd som hade en dispyt med en annan katolsk man i samma by. Han gick till en svartkonst tempel och stämde motparten. Detta var inte nog för honom. Han besökte en häxdoktor och bad honom att hjälpa döda motståndaren. Av medicinmannen fick han sju ägg med instruktion att krossa dem i byns marknadstorg medan han gjorde besvärjelse med avsikt att döda motparten. Detta gjordes i dagsljuset med många åskådare som tillhör byn och församlingen. De tjänar både Gud och satan. Genom ett sådant liv vilseleder och förför de andra troende.

Kyrkoherden i församlingen fick rapport om detta och agerade inte. Kyrkvärden fortsätta sitt uppdrag i församlingen. Förvånansvärt verkade det som om de flesta i församlingen - grupper och individer – tänker att det är okej att vara kristen i namn och samtidigt blanda i avguderi i sitt liv.  De tjänar Gud samtidigt andra gudar.

I samma by, förening för de första födda sönerna hade en dispyt med en traditionell ledare från grannby. Föreningens ordförande är också ordförande i församlingsrådet. Tidigare tillhörde de två olika byar samma by och hade ett marknadstorg. Nu finns det dispyt om vem som äger marknadsplatsen. Tillsammans med några i sin förening besökte denne församlingsrådets ordförande en häxdoktor och stämde sina motparter inför dennes avguds tempel. Liksom i det första fallet när kyrkoherden hörde detta gjorde han ingenting. Varför han inte reagerar mot församlingsmedlemmarnas avguderi och hyckleri förstår jag inte.

Som präster eller kyrkoherdar är det en viktig uppgift för oss att se, döma och agera. En kyrkoherde som undersöker och bekräftar att något så avskyvärt har ägt rum måste agera för att det inte ska förleda andra. Om det bekräftas att någon medlem befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri eller att någon utövar besvärjelsekonster, andebesvärjare, magi eller söker råd hos de döda måste församlingen agera för att sådant inte ska finnas bland medlemmarna. Avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant. Vi är inga hednafolk och därför ska inte ägna åt sådant.

När den helige Paulus förmanar församlingen i Efesos och säger: ”Jag besvär er för herres skull: ”lev inte längre som hedningarna,” tror jag att det rodde liknande situation bland församlingsmedlemmar i Efesos liksom i denne församlingen i Nigeria och i många andra runt om i världen.

Det finns många i våra församlingar vilkas är endast till namn Kristna. De tillber Gud med deras mun medan deras hjärta är långt borta från Gud. Trots att de säger sig ha lärt känna Kristus, har hört om Herren och undervisats om honom efter sanningen som finns hos Kristus har de inte avlagt den gamla människan.

Det är detta som Paulus menar när han skriver till romarna; anpassa er inte till denne världen 12:2. Nu är vi nya människor och därför måste visa världen genom vårt liv att vi är Guds barn. Det flesta ’kristna’ i världen i dag aldrig har känt Kristus och sanningen i honom. Somliga har fått lära urvattnat version av evangeliet om Kristus. Större delar av Afrika, Asien och Syd Amerika är fortfarande hednafolk. Även i Europas tidigare kristna länder växer hednisk levnadssättet.  Kristendomen har för många blivit en beteckning, endast ett namn. Miljontals människor som kallas kristna har aldrig känt Kristus, många andra har endast lärt halvsanningar om Kristus. De som har blivit undervisade om tron på honom är inte beredda att leva efter den.

I evangeliet hör vi om galiléernas bristande tro, deras världslighet och ointresse för sin eviga framtid (Joh 6:24–35). Men vi får inte döma dem förhastat. Vi får inte glömma att de ingenting visste om sin framtid. Det var endast i den fullständiga uppenbarelsen i Kristus som de lärde känna Guds plan för dem. Tack vare Gud, vet vi Guds plan för oss. Vi vet att vi är i världen under en kort tid och att himlen är vårt hem.

Efter att Jesus hade lämnat folket efter brödundret, sökte de efter honom. Det var i Kafarnaum som de hittade honom. De visste att han inte hade följt med lärjungarna i deras båt och ingen annan båt hade lämnat, därför frågade de Jesus ” Hur kom du hit?” Jesus svarade inte direkt utan påpekade för dem att de hade sökt honom för att få mat att äta liksom de fick igår. I diskussionen hävdade Jesus att han var den som Gud skulle sända till världen. Folket hade problem med detta och krävde fler under så att de skulle kunna övertygas. Brödundret var, jämfört med mannat som deras förfäder fick i öknen, litet. Men Kristus menar att han själv är bröd från himlen. Det kan inte finnas något större under än det.  Somliga var nöjda med de materiella saker som de tillfälligt fick och kunde inte intressera sig för andliga saker eller det eviga livet

Jesu svar till Galilén när de frågade: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarar inte på frågan utan observerar: Sannerligen, Jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.” Deras hjärta är förvärldsliga. De visade brist på tro och saknade något intresse om eviga livet. De flesta arbetar endast för den föda som är förgänglig inte för den som består och skänker evigt liv. Märkligt att de efter att ha sett brödundret frågade den Jesus vilket tecken han vill utföra så att de kan se och tro.

Aposteln Petrus var en jude som gav det hebreiska namnet Shimon vid födseln, vilket betyder "han har hört." Vi känner till det här namnet på engelska som Simon. Jesus visste att för att Simon skulle förvandlas till Peter, Rocken, skulle han behöva genomgå ett paradigmskifte! Alla Jesu lärjunge måste behöva detta paradigmskifte i tanke, tal och handling för att förstå Guds rike.

Vi har skapat ett globalt ekonomiskt system som är gjort att fungera för några få på beskostand av de flesta. Dessa är offret av vår global politiskt, ekonomiskt och social system och i retur har vi blivit deras offer. Världen behöver reflektera över utvecklingsmodell som skapar meningslöshet med dess aggressiv ateistisk sekularism hos människor och föder hat och konflikter i världen. Hur kan vi bruka de förgängliga gåvorna så att vi inte går miste om de oförgängliga? Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen