Ty dagarna är onda, 20 sön 2018 B

Mina vänner, idag kräver det mycket mod att leva på riktigt det kristna livet i denna onda tidsåldern. Många har kroppen till sin gud. De är stolta över det som de borde skämmas för, och allt de tänker på är livet här på jorden. Det ökar misstänksamhet, svek, klandra och förråd bland människor. Bland alla religioner verkar det finnas vissa medlemmar som verkar leva på ett oförnuftigt eller ovist sätt. Ändå övergår Guds löfte allt vi kan önska eller tänka. Vishet har alltid varit ett viktigt element för dem som vill vandra på Guds väg och leva enligt den. Att gå på Guds väg har alltid krävt att lära av Guds vishet och hålla sig till den. Det innebär att vara en vis person.  Mitt i ett ont och fördärvat släkte kan vi lysa som stjärnor på himlen (Fil 2:15).

Vi är kallade som vi får höra ur Ordspråksboken (9:1–6) att 'gå fram på förståndets väg'. Vad innebär det att göra detta?  När jag reflekterar över mitt liv och livets olika händelser som jag ser runt omkring mig och i världen antingen genom att läsa om dem eller se dem på TV, är jag mer och mer övertygad av en dimension av livet som är helt och hållet andligt och oupptäckbart av människor. Att gå fram förståendets väg kan beskrivas som att komma till insikt om denna dimension av livet. Förståndets väg i detta ljus är kunskapens väg, sanningens väg och ödmjukhetens väg. Det är i detta sammanhang att någon människa skulle kunna få del av denna väg om den inte tilldelas av den som är själva källan till livet. Endast de som har kommit till insikt och accepterat detta kan verkligen förstå det bästa sättet att agera med livets fenomen och händelser.

I vishetslitteraturen beskrivs visheten, som är tillgänglig och närvarande just i lagen, som bröd (Ord 9:5). Det är utifrån detta perspektiv som Jesu ordväxling med judarna som hade församlat i Kafarnaum synagoga måste förstås. Jesu har gjort dem uppmärksamma på att de inte hade förstått brödundret så som det var meningen, som ett tecken (Joh. 6:26). Bibelns ord vill göra oss visa så att vi blir frälsta genom tron på Kristus Jesus (2 Tim 3:15).

Ordspråksboken är en samling av vishetslära med syfte att vägleda i vardagslivet den som älskar vishet (Ord 9:1–6). Visheten fanns förre allt annat (Syr 1:4). Utan henne skulle ingenting finnas som finns. Visheten skildras som en person, en mäktig kvinna som har byggt sig själv ett hus, dukat ett bord och blandat sitt vin. En inbjudan går till alla i staden att komma till festen.  Bröd och vin är återkommande tema i hela Skriften. Av intresse kan vi observera att när visheten personifieras, beskrivs den som en kvinna. Bröd och vin används för att beskriva vilken väg vi väljer i livet. De gudlösas stig beskrivs på följande sätt: ”De äter brottets bröd och dricker våldets vin (Ords 4:17), det är en väg som leder till mörker (4:19) och representerar dräktigheten (9:13–18). Gud vill ge till sitt folk att äta och dricka. Det finns alltid en längtan efter bröd och dryck hos människor. I Gamla testamentet var det Guds ord som var folkets föda. Genom att delta i festen kan var och en överge oförstånd och gå fram på förståndets väg. Här finner en människa riktigt liv. Visheten har sitt ursprung i att frukta Herren (Ords 9:10; Syr 1:1–20). Vi förstår lag och rätt bristfälligt. Även om någon räknas som fullkomlig bland människor, är denne ingenting värd utan den vishet som kommer från dig.

Aposteln Paulus i sitt brev till Efesierna i dagens andra läsning (5:15-20) belyser kanske vad det kan innebära att gå fram i förståendets väg: "Se noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa". Vidare skriver han att fast att denna världen kan vara ond är vi ändå kallade att rädda den. Överge ert oförstånd, så att ni får leva. Ta vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. Sök förstå vad som är Herrens vilja. Paulus manar folket att inte berusa sig med vin, utan låt dem uppfyllas av ande.

Aposteln Paulus lyfter fram vikten att vi väl tar vara på den tid som är kvar.  Var aldrig oförståndiga, manar Paulus, utan sök först vad som är Guds vilja. Efesos var en vinproducerande stad och det fanns risk att vissa berusade sig med viner liksom hedningarna gjorde. Därför kan vi förstå Paulus maning att de inte ska berusa sig med vin som skulle leda till andra synder, utan de skulle fyllas av ande. Liksom efesierna har vi dagens kristna olika saker som lockar oss bort som i sig inte är synd men kan öppna oss för synd. Fast att vi är i världen, måste vi kristna lära att sträva efter det som är uppe, där Gud finns. Det krävs självbehärskning av oss att lära oss det rätta sättet att förhålla oss till materiella saker. Vi är kallade att vara Jesu lärjungar och vittna om honom till världen. Med andra ord är vi kallade att vara jordens salt och världens ljus. Det finns många som dricker för mycket alkohol. Världsbankens rapport Voices of the Poor pekar på att fattiga människor ser bruk av alkohol och andra droger som en huvudsaklig följd av fattigdom men den visar också att alkohol kan vara en orsak till fattigdomen. Alkoholkonsumtion är huvudorsak till kronisk fattigdom. Det finns ett uttryck som säger att alkohol är kusin med fattigdom.  Mycket konsumtion av alkohol hindrar många från att bryta sig lös från fattigdomen. Män som dricker för mycket kommer hem sent, ödslar pengar på spirit och ramlar omkull överallt och riskerar skåda sig.  De kommer hem och skriker till fru och barnen. Medvetenheten om detta ledde till att Världshälsomötet antog en Global strategi i maj 2010 för att begränsa effekterna av skadligt bruk av alkohol. 

Det finns en koppling mellan det som står i dagens första läsning ur Ordspråksboken och de verserna från Paulus brev till efesierna som läsas idag. I Ordspråksboken är visheten ivrig att undervisa människor hur de ska gå sanningens väg. Paulus manar efesierna att leva enligt den kristna visdom som de har tagit emot. Det anses som dumhet att inte leva den.

När vi lever i förståndets väg kan vi undgå att hamna i religionssynkretismen, det är det mycket som blandas in i den andliga mat vi erbjuds. Det gäller för oss att ha andlig urskiljning.  På det sättet kan vi skyddas mot förvrängningar av evangeliet och sammanblandningar med tidens strömningar som jämt sker. Det är lätt att anpassa sig efter denna världen och inte låta sig förvandlas genom förnyelse av tankar och sträva efter att behaga Gud och göra det som är gott.

Läran om Kristi kropp och blod är en av den mest grundläggande tron i Kyrkan. Denna tro är att Kristus är närvarande i sakramentet, och att nattvardsmåltiden inte bara är en symbolisk handling, utan just ett sakrament, en gudomlig närvaro i ett konkret tecken. Denna lära om Kristi kropp och blod finns i Bibeln även om den först senare blev definierad som en dogm. I Matteus 26:26–29 läser vi följande: "Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse". Evangelisten Johannes skriver klart och tydligt om detta i sitt evangelium kapitel 6: 53–56: "Sannerligen, jag säger er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom".

I dag mer någonsin behöver vi bekänna vår tro på Jesu realpresens i altarets heligaste sakrament. Gud vill redan här på jorden uppfylla vår dröm, och därför ger han sig själv till oss som mat och dryck. I eukaristin är Herren inte bara nära oss, han kommer in i oss. Han blir vårt livs källa. "Liksom jag lever genom Fadern, skall också dem som äter mig leva genom mig" (Joh. 6:57). Så att vi till sist kan säga: Kristus är vårt liv. Mycket som sker i vår tid tycks avlägsna Gud och den religiösa tron från samhället. När samhället tycks ha glömt eller till och med vänt sig bort från Kristus är farorna inte bara individuella utan kollektiva. De bisarra effekterna av ideologiska låsningar är i idag inte minst märkbara i frågan on Jesu kropp och blod. De flesta kristna i vår tid till och med katoliker har förvrängd syn på eukaristin.

Onsdagen den 15 augusti firades Jungfru Marias upptagning till himlen då välsignade vi vår grottan- ”Vår Fru av Norden”. I prefatio till den heliga mässan den dag hör vi: " Hennes upptagning till himlen denna dag var ett tecken på vad som väntar hela din kyrka, ett hoppets tecken och en ljuvlig tröst för ditt folk på deras vandring genom tiden". Säkerligen innebär detta att ingenting av Marias personlighet har gått förlorat vid hennes död. Hela hennes väsen har upptagits i himlen. Det som kyrkans tradition lär oss om jungfru Maria död ger en mycket konkret inblick i människans slutliga bestämmelse. Maria visar vad varje människa som tror på Kristus ska få del av. Den som dör i gemenskap med Gud, blir upptagen till himlen med både kropp och själ. Om detta sker omedelbart vid dödstunden, eller efter en reningsprocess eller på den yttersta dagen vet vi inte och behöver inte veta.  Chikezie Onuoha MSP.

Webbdesign: Peter Tynkkynen