Låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, 22 sön sept. 2, 2018 B

Mina vänner, den femte Moseboken betyder ”den andra lagstiftningen”. Den innehåller många av de lagar som redan finns i de fyra första Moseböckerna.  Boken innehåller tre långa tal som läggs i Mose mun. När de anlände till Moabs land, från vilket de kunde se det utlovande landet, samlade Mose folket och uppmanade dem att inte glömma förbundet som Gud hade slutit med dem på Sinai berg. Han manade dem att stå fasta när de kommit in i det utlovade landet. Om Guds folk håller Guds lag kommer andra folk och stammar att prisa Gud. De blir ett gott exempel för andra folk. De ska inte ändra Guds lag utan hålla den så som de får den. Genom detta kommer folket att vara större än de andra folken där de bor. Hedningarna ska vara visare i världsliga saker men Guds folk kommer att ha kunskap som hedningarna kommer att häpna över. Somliga hedningar hade raffinerade lagar men Israels lagar var en del av det förbund som formar dem som ett folk och individer till Gud.

Mose tog emot 613 föreskrifter; 365 (förbud) motsvarar dagarna i solåret, och 248(bud) motsvarar antalet ben i människans kropp. David kom och fick ner antalet till elva (11). Därefter fick Jesaja det till sex (6) och sedan till två (2). Profeten Habakkuk fick ner det till ett enda, ty det heter: ”Den rättfärdige ska leva genom sin tro” (2:4). Jesus kom för att predika Guds rike, som inte är ett territorium utan ett tillstånd. Han initierar detta rike som blir fullkomligt på den sista dagen. Detta rike gäller ett kärlekens och frihetens rike som inte tvingar någon att acceptera det.  Lagen ska förändra en människa inifrån.

Markusevangeliet har ett budskap som är mer aktuellt än någonsin. Har vi börjat fatta något av evangeliets budskap? Vi behöver bland annat lära oss att ha stor respekt för Guds helighet. Vi får inte alltför snart tro att vi förstår. Många svärmar för Jesus, men den som inte är beredd att följa honom på hans korsväg visar att de inte alls vet vem han är. Vi kan bara bära frukt om vi lever i Jesus, om hans liv strömmar genom oss. ”Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt.”  Vi tror att vi kan bygga upp vår egen helighet. Men helighet är ingenting annat än Kristi helighet som strömmar in i människan. Vissa säger att de är kristna men går till gudstjänst endast när de känner för det. Somliga som kommer till kyrkan är vi deras präster med deras lärare är sekulär världen. Där hämtar de förebilder. Bara för att du kan relatera till deras svaghet betyder inte att du måste anpassa eller acceptera deras sätt att leva.

Jesus motsvarar inte fariséernas och de skriftlärdas föreställningar om hur messias skulle uppträdda och handla. Han förvånade, förbluffade och överraskade alla som han möter.  Fullkomligheten, heligheten som lagen kräver består nu i att följa Jesus och vara kvar i honom. I dagens evangelium kallar Jesus dem för hycklare. De ärar Gud med Guds namn men deras hjärtan är långt borta. De håller inte lagarna och föreskrifterna för att ära Gud utan för självförhärligande. Med andra ord, de är skådespelare. Nu vänder sig Jesus till folket som troligen har hört dialogen mellan honom och fariséerna. Alla synder har sin grund i människans hjärta, intellekt, vilja och intention. Genom okunskap bröt folket mot de många föreskrifter som fariséerna hade stiftat. Kristus visade i ord och handling att fariséerna hade fel. Han förlåter alla som omvänder sig. Han har också gett till sin kyrka förlåtelsens sakrament. Genom Jesus lär vi att vi måste hata synden men älska syndaren. Innebär detta att syndare ska fortsätta i synd? Nej, de som inte vill omvända sig är redan förbannade.

Jag vågar påstå att det i oss alla finns små fariséer, skriftlärda, som gör motstånd mot Jesu ord och har förutfattade meningar om Gud ord, hur det ska tolkas och hur Gud borde uppträda och handla. Det finns någonstans innerst inne i varje människa en önskan att ha rätt mot Gud och det som Gud befaller särskilt när det han vill inte passar oss och våra närmaste. Inte bara individer men också grupper kämpar med all kraft för att rätta Gud och hans ord. Är det inte så att vi oftast glömmer att Guds rike tillhör sådana som barnen. De lärda och kloka, dessa som tror sig vara mycket förnuftiga och tror sig veta bättre än Gud har det svårare att lyssna och höra hans levande ord som befriar. Det enda som krävs är att förlita sig på Guds ord. Men, tragiken är att de inte gör det och de får många att följa dem på deras vägar.

Idag ser vi att det går lätt att förändra ens utseende. Man kan använda kosmetiker att förändra sitt utseende.  Med olika behandlingar, plastikkirurgi går det att få vilken typ ansikte, mun, näsa, ögon, hudfärg som man önskar. Med hjärna eller sinnet är det mycket svårt. Det viktigaste kamp en människa har är mot sin hjärna. Varför kan vi förstå hur präster, biskopar och kardinaler och andra i Kristi kyrkan kan göra sig skyldiga till övergrepp mot barn och minderåriga.  Trots att de säger sig tillhöra Jesus har de inte låtit sig förändras av evangeliets kraft.

Visst är det oerhört viktigt det som Jesus säger om några fariséer och skriftlärda som hade kommit från Jerusalem och anklagat Jesus och hans lärjungar för komplott genom att bryta fädernas regler. Som svar till dem säger Jesus och citerar profeten Jesaja: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler”.

Tro kommer genom att höra och att höra Guds ord (Rom 10:17). En människa blir vad hon läser eller mättar sin hjärna med. Det är också vad du har mättat hjärna med som den kommer att ge ut. Vill du bli musiker lyssnar du till massa med musik och spelar och sjunger dag och natt. Vill du bli läkare studerar du medicinska böcker. Detta gäller allt som en människa vill bli i livet utan minst Guds ord. Vill du lära känna Gud, be och fördjupa din tro läser och studerar du skriften. Därför skriver Paulus: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom” (Rom 12:2).

Vi har nästan alltid en benägenhet att betrakta kristendomen som en rad föreskrifter. De tio budorden, bergspredikans krav. Men kristendomen är inte en rad föreskrifter. En kristen är inte någon som måste göra något, en kristen har fått något, ” ett helt nytt liv”. Och alla kristna är pånyttfödda människor som inte längre lever sitt eget liv utan den uppståndne Herrens liv. Det är precis detta som berättelsen om Nikodemus låter oss se (Joh 3:4). Det gäller att vara i Jesus och inte i oss själva. Genom dopet har vi valt att leva i Jesu värld, inte längre i vår egen. Jesus vill inte att vi då och då lever i honom. Han vill alltid ha oss i sig.

Jakob riktar sitt brev till de tolv judiska stammarna i diasporan (1:1). I de fem verserna vi läser idag uppmanar Jakob oss att vara kristna i praktiken inte i teorin; att leva i enlighet med de lagar som vi har fått. Det räcker inte att säga: ”Jag tror”. Jag måste också med mitt liv visa att jag verkligen tror. En kristen som tänker att accepterandet av evangeliets budskap kan tjäna himmelens liv bara för henne själv utan att omsätta det i praktiken tar miste. Jakob påminner om vad de kristna är skyldiga Gud. De kristna har fått den fulla uppenbarelsen i Kristus. Om dessa nådegåvor ska tjäna något till för oss måste vi använda dem på det rätta sättet. Att endast bekänna sin tro räcker inte. Därför har Jesus varnat: ”Det är inte de som kallar mig herre, herre som kommer in i himmelriket utan de som gör min Faders vilja.” För att komma in himmelriket måste de hjälpa sina medmänniskor, särskilt föräldralösa och änkor, det vill säga de behövande nästa.

Nutid kristendom tenderar att ge intryck åt folket att de få göra vad de vill eftersom Gud älskar, förlåter och är barmhärtig mot alla. Gud framställs ofta som en snäll farbror, en tomte, Santa Klaus som inte bryr sig om hur vi lever våra liv här på jorden. En bild av Gud som inte räknar med hans rättvisa är felaktig. Som kristna är vi kallade till en helig fruktan för Guds helighet. Deltagande i liturgiska handlingar som den heliga mässan, mottagande av alla sakrament och devotionen så som rosenkransen och vallfärder leder ingenstans för den som saknar fruktan för Guds ära. 

Vårt liv är ett liv i världen inte av världen. Ett liv av världen innebär att anpassa sig till trenderna. Vi behöver dag för dag träna och öva oss i fruktan för Gud. Herren kallar oss att bära frukt inte att vara upptagna. Ibland är vi så upptagna med det som anses vara Guds verk att vi inte bär frukt. Förändringar börjar i hjärtat. Fruktan för Guds ära resulterar i ett gott hjärta. Och ett gott hjärta bär frukt. För att bära frukt krävs det ett liv i glädje. Gud är aldrig i partnerskap med bitterhet, förtal, avund, högmod, bedrägeri, mord, lögn. Alla andens gåvor har sin grund i kärlek som kan finnas endast där glädje finns.

För att kunna leva det kristna livet i nutiden måste den kristne ha en innerlig övertygelse om sig själv som en unik person i en unik relation med Gud. När vi har upptäckt att Gud har en personlig plan för vårt liv och vår frälsning då kan det bli lättare att vara trogen och hålla fast vid honom oavsett hur världen väljer. Bli aldrig trött på att upprepa din övertygelse om din unika relation med Gud. Jesus säger till folket idag: "Hör på mig allesammans och försök att förstå". Viktigt i detta sammanhang är också att skapa en törst efter kunskap och träna dig i att lyssna. Ha ett hjärta av en lärjunge, väldigt få människor lär sig att lyssna, att vara både fysiskt och mentalt närvarande. Var alltid närvarande och upptäck de andliga gåvorna i varje ögonblick. Guds ord kräver engagemang från oss. Chikezie Onuoha MSP.

Webbdesign: Peter Tynkkynen