Tack för det som varit- p. Chikezie Onuoha MSP avsked predikan, 23 sön 9 sept. 2018

Det är tyvärr sant, att jag lämna som er kyrkoherde. Jag har inget tvivel att jag är omtyckta bland många i vår församling och i hela Göteborg. Det klart att jag lämnar ett stort tomrum efter mig hos många som har samarbetat med mig och de flesta som jag hade förmånen att möta i olika sammanhang under min tid i församlingen.Som jag har skrivit i mitt sista församligsbrev känns det lite konstigt och märkligt eftersom jag har varit verksam så länge och haft så många goda möten med församlingsbor, volontärer och så vidare. Församlingen är en stor del av mitt liv men ingenting i livet är självklart. Det blir ett känslosamt farväl”. Aldrig är det lätt att säga hejdå till nära vänner. Jag kommer kanske inte att kanske träffa många igen i livet. Det enda som jag skulle vilja göra idag är att tacka Gud och er för den tid som varit. Vi har anledning att glädja oss och fira. Idag firas minnesdagen av vår församlings invigning den 4:e september 2011 samt min avskedshögmässa som er första ordinarie kyrkoherde 2006–2018. Det har varit en fantastisk period. Jag har fått hjälp i arbetet och mött en välkomnande attityd.

I mitt första brev till församlingen hösten 2006 skrev jag: ”Naturligtvis är det en fröjd för mig att få dela min lycka och glädje om att tillhöra Jesus med Guds folk till Sankta Maria Magdalenas församling. Som präst ser jag min uppgift att vara en glädjebudbärare, som kommer över bergen för att dela med mig till andra av en stor glädje.” Bland utmaningarna i kyrkoherderollen ska prästen kunna det mesta och vara ansvarig för det mesta. Man måste ha lite koll på allt från grus, betong och byggnader till personalfrågor.  Ett oerhört gott omdöme behövs för att trivas.

När jag berättade på Facebook att jag lämnar församlingen och Göteborg från och med den 15 september blev det reaktioner som jag kan bära med mig livet ut, trots att många personer tryckt på gilla-knappen och kommenterat.

Av dessa kommentarer att döma är det inte beslutet att flytta som gillas. Det är jag som person som uppskattas. Alla önskar mig lycka till, men dessutom välkommen tillbaka.Alla önskar mig all framgång i mitt fortsatta arbete i min nya församling. Många uttrycker också möten med mig och andra händelser som dop, vigslar, fina predikningar som blivit minnesvärda tack vare mig. Det skulle väl bli väldigt konstigt om jag säger att jag inte kommer att sakna församlingen.

12 år i S:ta Maria Magdalena har förstås satt sina spår. Jag kom till Göteborg hösten 2006. Under tiden har mycket hänt.  Och jag och församlingen är på väg in i en ny fas i livet. Jag försöker titta i backspegeln. Mycket kärlek har strömmat emot mig som jag känner mig ovärdig att få.  Jag har trivts fantastiskt bra med församlingen och församlingsborna.

Det finns många minnesvärda händelser. Vi har haft oförglömliga dagar som invigningen av vår vackra kyrka, pilgrimsresor till det heliga landet och Tyskland samt välsignelse av vår grotta Vår Fru av Norden.

Många som har hört att jag kommer att flytta har oroat sig och frågat mig: trivs du inte? Varför lämnar du? Det som har rört mig mest är barn som har kommit och kramat och frågade sorgfullt: ”måste du lämna? Vissa har sagt till mig: ska vi skriva till biskopen och klaga över detta? Allt detta är tecken på att min tid i Maria Magdalena är också uppskattat av många och inte varit förgäves.  Det är en enorm skillnad när jag kom i 2006 och idag som jag lämnar. Det är ingen mening att vara rädd för förändringen

Agneta Hesselbom i det senaste och sista församlingsbrev som jag medverkat har sammanfattat på ett tydligt sätt min tid i S:ta Maria Magdalena med rubriken: ”Tolv år i solsken och i regn”. Hon citerar den helige Paulus: ”Ni är levande och heliga stenarna som ska bygga upp församlingen.” Detta har under p. Chikezie ledning blivit verklighet”. Från det allra första början när biskop Anders Arborelius, OCD utnämnde mig till kyrkoherden i S:ta Maria Magdalena församling visste jag att Gud hade gett oss i församlingen speciell uppdrag, att bygga en kyrka där Jesu kärlek råder. Gud kallade oss till något oerhört viktigt. Det är Gud som bygger sin kyrka och uppehåller den. Detta är något vi ska aldrig glömma med tanken på alla skandaler som härjar i kyrkan nu. Vår Herren måste alltid stå i centrum och då föds en längtan till att möta honom och bli allt mer ett i honom.

Jag har trivts mycket bra att arbeta här i Göteborg. Jag har trivts med alla människor som jag har mött även de som inte kommit överens med mig i vissa saker. Livet blir inte alltid vad man hoppats och trott, trots goda föresatser och hårda ansträngningar. Det som har varit svårt för mig har ändå gjort det lättare för mig att utvidga min horisont om hur verklighet och tillvaron kan vara och att känna djup samhörighet med andra. Jag har varit här ganska länge och det kändes intressant med en ny utmaning. Jag kommer till en helt annan typ av församling. Men jag är tacksam över alla år jag haft här ute. Jag är djupt rörd över all värme ni visat mig.

Vi har lyckats med något som kanske alla drömmer om – att skapa förväntan, från en församling utan egen identitet till en där många har växt i känsla för församling tillhörighet, från en församling utan egen kyrka till en med en nordisk vackra stilren kyrka. Vi har krönt vår satsning med grottan ’Vår Fru av Norden’ som många börjar få intresse för. Trygghet och församlings känsla kommer inte av sig självt.

Jag hoppas att mycket av det vi börjat lever kvar, att dess fortsättning inte ska hänga på mig. "Hoppas jag betytt något". Min förhoppning är att ni alla ska fortsätta med samma entusiasm och generositet. Mitt första församlingsbrev var ett profetiskt brev och där står det: ”Jag är övertygad om att församlingen kan se framåt med framtidstro och hopp”. Samma profetia upprepar jag idag. Det är något vi skapar tillsammans, varje dag.

Någon har uttryckt sin mening att när Chikezie lämnar Maria Magdalena är det dags att sluta komma till kyrkan. Det är som att sticka en kniv i ryggen på mig, eller nästan. - Det sämsta avsked man kan ge mig är att sluta komma till kyrkan, jag vill inte att det ska vara för min skull man är med. Visst känns det positivt att vara saknad men jag hoppas att det jag gjort har betytt något.

Ett varmt tack till alla som har under dessa 12 år bidragit genom arbete av olika slag. Ni är många att få kunna nämna här. Vi har olika förmågor och möjligheter och det är underbart att så många tar ansvar på skilda sätt inom församlingen. Att ge av sin tid och förmåga är värdefullt och medför en större förståelse av att vi har ett gemensamt uppdrag.

Jag kommer att sakna mest – människorna, alla som jag mött och betytt någonting för. Främst är det gudstjänsterna, att få förkunna evangeliet till en livande församling, kontakten med församlingsborna som gjort mig glad. Det är också den jag kommer att sakna. Jag kommer att sakna dem jag arbetat med väldigt mycket nära på kontoret och dagligen Berit Keszei, Doris Wennerberg och Lazslo Keszei., trädgårdgruppen, många volontärer, kateketer, ministranter, liksom många församlingsbor som jag lärt känna inte mist en ambitiös och engagerad Pastoral och Ekonomirådet, organisterna Joseph Odoh och Árpad Sotí samt präster från andra riter, missionsprästerna, extraordinärkommunion utdelarna.

Av hjärtat tackar jag också många som har arbetat med grottan, Robert Azrak, Torgny Råbe, Doris Wenneberg, Berit Keszei, Lazslo Keszei som har gjort insatser utöver det vanliga, och Manuel Enes, Johanna, Mary Bailey, Tom Curry, Felicima Norder, El Shaddai Karismatiskt Prayer Partners, eritreanska gruppen och min medbroder p. Mike Akpan, MSP som sedan 5 år tillbaka har bidragit till vår framgång. Stort tack till Torgny Råbe och Berit Keszei som tillsammans med mig var i byggnadskommittén då kyrkan byggdes. Och till sist tackar jag för det stöd som församlingen har gett till MSP och SpringAid International Development (Nigeria och Sweden som jag grundade för att bekämpa fattigdom hos fattiga kvinnor och barn).

Det har varit en mycket bra tid. Jag älskar Göteborg, Maria Magdalena församling, dekanatet, och jag älskar er. Så mycket jag har fått lära mig och så mycket kul vi har haft. När vi bråkade var det som familjemedlemmar och vänner. Det är en stor glädje och ett privilegium att få verka som församlingens första ordinära kyrkoherde från 2006, i en levande och mångfasetterad gemenskap som vår församling. Jag ber om er bön och ni kommer alltid att vara i mitt hjärta och bön. Låt oss med jublande glädje fira denna nåderika dag till minnet av vår församlings invigning och den tid vi har haft tillsammans i Maria Magdalena. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen