Predikningar

Hoppfull Förväntan, Första Advent 2009

altMina vänner, idag är det första Advent. Kyrkoåret erbjuder en spännande rytm med olika högtider. Utan dessa högtider skulle Kyrkans liv vara monotont.
Av tradition börjar nu  fyra veckors förberedelse inför julfirandet. När jag började fundera vad jag skulle skriva om idag kom jag att tänka på Pater Ulf Jonssons bok "Med Tanke på Gud". Boken är en grundlig introduktion till religionsfilosofins centrala frågeställningar. Adventstiden väcker samma existentiella frågor som religionsfilosofin. Människor har brottats med dessa frågor i alla tider.

Det kan hända att vi blir så vana vid att fira högtiderna i Kyrkans liturgiska år att vi inte längre reflekterar över vad de egentligen är. För många av oss kan det bli enbart formalism. Avsikten med varje högtid är att den ska inspirera och sporra oss till att tränga djupare in i Guds mysterium och till aktivt engagemang för evangeliet.

Är det förnuftigt att fira advent? Med andra ord vet vi med säkerhet att Guds son har blivit människa och tagit sin boning bland oss, som Bibeln lär?

Läs mer...

Tidernas Herre, Kristus konungens dag 2009

altMina vänner, idag är det Kristus konungen som firas. Det var 1925 som den infördes i kyrkoåret. Detta skedde i en historisk kontext. Det var en tid då politiska ideologier hade ersatt religiösa trosföreställningar och förvrängde, stympade och förvanskade verkligen. Ideologier tillämpades i kyrkligt sammanhang.  Denna kontext kan lika gärna vara samma som den vi lever i idag.  Människans natur kan inte sägas ha förändrats i någon nämnvärt avseende sedan 1925 när Kyrkan införde Kristus konungens högtid. Tyvärr finns det idag starka krafter som verkar för att undanröja alla religiösa trosföreställningar ur samhället. Kristus konungens högtid är utan tvivel relevant även i svenskt sammanhang där somliga kyrkor blivit statsapparater med omskrivningar av de kristna traditionerna och Bibelns ord. Kyrkor och staten vänder ryggen mot det kristna arv som är grundläggande för vår civilisation.

 

 

Läs mer...

Ordet förblir i evighet, 33 söndagen under året B, 2009

altMina vänner, nu närmar vi oss årets liturgiska slut och texterna börjar påminna oss om de yttersta tiderna. Kyrkans liturgiska årstider har en fantastisk rytm som är en påminnelse om att varje liv på jorden någon gång kommer till sitt slut. Hebreerbrevet säger att Jesu första ankomst skedde för att lyfta bort mångas synder. När han kommer den andra gången ska det inte vara för syndens skull utan för att rädda dem som väntat på honom (Heb 9:28). Frälsning kommer då till dem som finns skrivna i det som Uppenbarelseboken beskriver som livets bok.  Att ha sitt namn i livets bok innebär att välja Jesus, att han är ens liv och framför allt den som ger livet mening. Genom att ta emot honom och leva i enlighet med hans ord blir man frälst. De som blir frälsta måste vara både ordets hörare och görare.  Med andra ord ska de som lever för Kristus lysa som stjärnor i himlen.

Läs mer...

I sin fattigdom gav hon allt, 32 söndagen under året 2009

altMina vänner, i dagens första läsning hör vi ett av de under som tillskrivs profeten Elia. Han verkade i norra Israel mellan 900 och 850 F.kr. I berättelsen möter Elia en fattig änka. Det hade inte regnat i Israel och det var brist på vatten, olja och andra saker som var nödvändiga för att klara hungern. Hon hade bara litet mjöl och olja som hon skulle laga för sig själv och sonen. Det var deras sista måltid.  Döden var det som väntade efter den.  Elia sa till henne att inte frukta.  Rädsla är vår värsta fiende som hindrar oss att våga lita på Guds ord. Änkans offervilighet gjorde att profeten lovade henne och hennes barn att de inte skulle lida av hunger. Profetens ord uppfylldes därför att de var Guds ord. Mjölet tog inte slut och det fattades inte olja i enlighet med profetens ord. Gud står alltid på de fattigas sida. Gång på gång visar han detta i sin omsorg om änkor. Han ger bröd åt de hungrande, befriar de fångna och öppnar de blindas ögon, de nedfallna reser han upp och bevarar främlingar, faderlösa och änkor värnar han om. Vi ser ett bärande hopp i änkans respons till profeten.

Läs mer...

Alltså är ni heliga, Alla Helgons Dag 2009

altMina vänner, på Alla Helgons Dag firar vi Kyrkan i himlen och ber om deras förböner för oss och Kyrkan på jorden. I många traditioner runt om i världen har de levande gemenskap med de döda. Många afrikanska kulturer beskriver de döda som de levande döda. Också andra kulturer hedrar eller snarare håller minnet av sina kära döda levande på något sätt. Gravstenarna och ljus som tänds överallt på kyrkogårdarna i västländerna talar mycket för detta. Dessa traditioner har inte varit problemfria inom kristendomen. Somliga protestantiska kyrkor påstår att det är avguderi att hålla minnet av de döda levande som vi gör i Kyrkan. Andra förnekar att himlen finns, där människor kommer att ha samvaro med Gud i evighet. Den centrala sanningen i vår tro är att Jesus har uppstått från de döda och uppstigit till himlen och nu sitter på Guds högra sida. Genom att firar Alla helgons Dag bekänner vi uppståndelse från de döda.  Hoppet om uppståndelse är det som bär oss fram. Att sätta hopp till Kristi löfte att han ska låta oss uppstå på den sista dagen är viktigt om vi ska behålla vår tro. Vår tro på uppståndelse vilar på en Gud som inte är en Gud för de döda utan för levande(Luk. 20:38).

Läs mer...

Webbdesign: Peter Tynkkynen