Predikningar

Din härlighet, Femte söndagen i fastan 2009

 

Mina vänner, vid 23 års ålder blev Jeremia kallad att bli Guds profet. Han förkunnade Guds ord i Jerusalem under den största omvandlingsperioden i Judas historia (627-587). Utmärkande för den tiden var att kungen, prästerna och folket var mer intresserade av politik än att tjäna Gud. Missbruket i templet nådde sitt höjdpunkt under denna tid. Jeremia talade frimodigt om folkets missgärningar och förutsåg den Babyloniska exilen. I texten som vi hör idag, talar han om ett nytt förbund som Herren kommer att upprätta med sitt folk. Det nya förbundet kommer inte skrivas på stentavlor utan i människans hjärta. Genom det nya förbudet gör Gud något nytt med sitt folk. Folket kommer att bli Guds folk på ett speciellt sätt. De ska vara Guds folk och Gud ska vara deras Gud.

Läs mer...

Revolt mot Gud, Fjärde söndagen i fastan 2009

Mina vänner,

dagens texter visar, att människor alltid har revolterat mot Gud. Vi får också höra vilket ansvar de troende har för att evangeliets ljus ska lysa i världen.

I första läsningen ur andra Krönikeboken får vi höra hur folket levde i mycken otrohet mot Gud. De hånade Guds sändebud och föraktade hans ord. De gjorde narr av de troende. Psalmisten bekräftar att de otrogna, som håller de troende fångna, ber dem att sjunga en av Sions sånger.

Syndens konsekvenser har alltid varit döden. För sin synd, blev folket ormbina. Men Gud gav inte upp om dem. Han ville rädda dem, Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den på en stång för att alla ormstungna israeliter skulle se upp på den och så bli vid liv. Troligen var det inte alla ormbitna som vände blicken till livets orm och blev vid liv. Så länge man inte ville rikta blicken på kopparormen kunde man inte leva. Att vända blicken på kopparormen var ett sätt att erkänna sina brister och brott mot Gud och få hans förlåtelse. Kopparormen hänvisade ju till Kristus.

Läs mer...

Dårskapen kvarstår, Tredje söndagen i fastan 2009

Mina vänner, sedan januari har jag varit med i en diskussionsgrupp på Göteborgs universitet som träffades varje vecka. En sak gjorde mig fundersam: för varje diskussionstillfälle skyllde någon i gruppen Katolska kyrkan för något ont som sker i världen. Dag efter dag fick jag genomlida detta. Ingen av de i gruppen visste att jag är katolik och än mer katolsk präst.

Läs mer...

Här är jag, Andra söndagen i fastan 2009

Mina vänner, 

varje gång Gud kallade Abraham svarade han: "Här är jag".

Uttrycket i sig avslöjar något vid närmare betraktelse, som inte är uppenbart vid första ögonkastet.

Visserligen säger det något om Abrahams personlighet eller förhållningssätt till livet, men att säga "här är jag" antar jag innebär villighet hos någon att ta till sig det som sägs.

Tidigare, före den text vi läste idag, får Abraham befallning att lämna sitt land och allt och bege sig till ett okänt land.

Läs mer...

Jag ber att alla skall bli Ett, 7 sön maj 2007

BönMina vänner, i torsdags friade vi Kristi himmelsfärd då Jesus upphöjdes till himmelen medan apostlarna såg honom. Vi kristna har ett gemensamt arv. Grunden till vår tro är Kristus som Herre och Frälsare. Kristus har befriat oss från ondskans makt och öppnat vägen till det eviga livet.

Men Kristi mysterier är ännu inte helt och hållet fullbordade och fulländade. I Jesu egen person är de avslutade, men inte i oss, eller i Kyrkan. Kristus kallar var och en av oss att samverka med sin nåd så att Guds plan i våra liv blir verkliga.

Dagens första läsning handlar om vad det kan innebära att vittna om Jesus. Vi läser om Stefanos och hur han blev stenad för att han förkunnade budskapet om Jesus. I Stefanos liv ser vi hur barmhärtighet möter grymhet. Stefanos ber om förlåtelse för dem som stenar honom. Vi får också se hur Gud kan använda det, som ur mänskligt perspektiv betraktas som misslyckande, för att åstadkomma sin frälsningsplan.

När Stefanos mördades skingrades lärjungarna till olika platser. Just detta fick evangeliet att nå många människor och städer. Gud visar sig som historiens herre. Allt ligger i hans hand. Det är detta som andra läsningen bekräftar: ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.”

Jesu ber i dagens evangelium att alla kristna skall bli ett. Kristen enhet skall inte bara vara ett tecken på att Gud är med dem men också bevisa att människor är beroende av varandra och finner styrka och uppmuntran hos varandra. Gemenskapen med medmänniskor kan utmana och inspirera oss.

Jesu bön är också en önskan att mänskligheten i sin mångfald är enad. När vi ser splittringen inom kristendomen kan vi, ur ett mänskligt perspektiv, säga att Jesu bön misslyckades. Den kristna historien motsäger Jesu bön. För att behålla enhet bland människor med olika temperament och kulturer krävs mycket kärlek och förståelse.

Redan under apostlarnas tid fanns det olika grupperingar och de som inte kunde acceptera tron så som apostlarna lärde. Med tiden delade sig öst och väst och blev två kyrkor. På grund av missbruk och mänskliga traditioner grundades senare protestantismen. I dag finns det fortfarande missförstånd bland kristna.

Genom ekumeniken försöker kristna idag att ena sig så att Jesu bön kan bli verklighet. Att det trots Jesu bön finns splittringar inom kristendomen kan lära oss något om bönens egenskaper och funktion i våra liv. Oftast händer inte det som vi önskar eller ber om. Pater Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen