Biskopen har ordet

Herdabrev för Livets söndag 2011

Advent är en glädjefylld tid av väntan på Frälsarens ankomst.  Vi längtar efter Guds människoblivande i Jesus Kristus. Advent är också Guds väntan och längtan efter varje människa, att hon skall ta emot hans nåd och kärlek och låta sig förvandlas av den. Vår förväntansfulla längtan efter Gud är bara ett svagt eko av Guds lidelsefulla hopp att var och en av oss skall ta emot det glada budskapet, så att vi i vår tur kan sprida evangeliet i ord och handling. "Gud har blivit människa för att människan skall bli gudomliggjord", så  brukade  kyrkofäderna  sammanfatta  kristendomen.  I  advent  blir  dessa  ord  speciellt levande för oss. Gud vill komma till jorden för att dela vår jordiska tillvaro, så att vi i vår tur kan få dela hans eviga liv. För att vi skall kunna dela hans eviga härlighet, måste vi också leva i Jesu efterföljd och låta oss ledas av honom. Det är en stor glädje för oss, när vi förstår att vi är inbjudna att ständigt leva i Kristus och med Kristus, gå efter Kristus och handla genom  Kristus och för Kristi skull. Augustinus har  en vacker text,  där han radar upp dessa prepositioner för att visa att glädjen blir allt större, när vi upptäcker allt fler sätt att öppna vårt liv för Kristus och ta emot hans kärlek.

Läs mer...

Pastoral letter of the Sunday of Life third Sunday of Advent December 12, 2010

Dear sisters and brothers in Christ!

The third Sunday of Advent is known as the Sunday of joy. For nearly ten years now, we celebrate in our diocese this day as the Sunday of Life. We should rejoice and be glad of the gift of life, which God, the Lord of life and cause, is willing to share with us. In his lavish kindness, he wants every human life to exist. No one has the right to deny us the gift of life. By its very existence, every human life is inviolable. Therefore, we can never accept the death penalty. Time and again the popes have urged those countries that still have this barbaric punishment to abolish it, but often that voice goes unheard. For that reason, we can never accept abortion. During this holy season of Advent, when our Lord Jesus Christ in Mary's womb is waiting to be born into the world, this becomes so clear to us. When God becomes human, he identifies himself with every human being, especially the most vulnerable and threatened. The unborn children belong certainly to this group, but also the children who in various ways are abused and mistreated. Together with the Holy Father, I express my great sorrow that also Catholic priests have committed major crimes and abuse against innocent children. Together with him, I would also ask the victims for forgiveness for the sufferings they have been exposed to. This past year for our Church has been a penance and repentance years. It is my prayer for the whole Church that these abuses once and for all would end. I urge you all to make this a prayer point. From the diocesan side, we are revising our plan of action against sexual abuse for all children to be totally secure in our church environments.
    Advent is a time of penance and repentance, but also a time of joy and expectation. Together with the Virgin Mary, we should prepare ourselves for the birth of Jesus into the world, but also on our birth to the life of Christ that we hope will have its completion in the eternal life. The coming of the Lord is near "(James 5:8). God wants to come close to us infinitely in His Son. Each human being is invited to receive this undeserved gift in his or her life. As Christians it is our great pleasure to proclaim this good news, especially to those suffering and in distress. Strengthen the feeble hands, steady the knees that give way; say to those with fearful hearts, "Be strong, do not fear; your God will come, says prophet Isaiah (35:3-4). As Christians it is our duty to seek out those who are worst off in our neighborhood and strengthen them in their human dignity. Even in our well-ordered society there are people living a life as slaves. We must not ignore the fact that people are sold into slavery and exploited mercilessly in the sexual area in our midst. More women than we think are victims of human trafficking in our Swedish context, which for them has become a veritable hell. I am very grateful to the staff of Caritas, the religious sisters and all others who are helping these vulnerable women. Through our diocese Advent collections, we can all contribute to help them. I have another one of these modern slaves before my mind's eye: a girl from Africa, not yet twenty years, sold to our country and threatened to death. She is carrying a child and for her it is obvious that she should bring this child to life also, yes, as obvious as it was for Mary to give birth to the Savior of the world.
    Advent may have a new and deeper meaning to us, if we unite with Jesus who in Mary's virginal womb waits to be born into the world. The mysteries of Christ are not yet fully completed and perfected. In Jesus' own person, they are realized, but not in us, who are his members, or in the Church, his mystical body, "says Jean Eudes (1601-1680). As members of the Mystical Body of Christ, we have the possibility to participate in the different aspects of his life, from the foster stages to the crucifixion. It boggles the mind of our mind, when it dawns on us that his mystery gets its echo and its fulfillment in us. When we suffer, we complete what is lacking in Christ's sufferings (Col. 1:34). Even the burdensome and difficult can in this light have a deeper meaning for us. A quiet joy can even break through just when it seems the most difficult in our world and life. We know that Jesus is with us, even when everything fails. He cannot abandon us and cannot help but love us. It is so to speak, the only restriction of his omnipotence.
    Advent also makes us more open to the Virgin Mary's irreplaceable role in our lives as Christians. She was chosen to become the immaculate mother of God incarnate Son. Since then, she is also our Mother. Since then, the Christian people find their refuge in her in every need as we see in one of the oldest Christian prayers, the Sub tuum Praesidium. Today I want to especially commend all the women and children in our country, who have been in various ways abused, beaten and subjected to humiliation to Mary's protection. May the words of Mary in the Magnificat, her song of praise, give them hope: He casts the mighty from their thrones, and raises the lowly. The hungry he saturates with gifts and sends the rich away empty (Luke 1:55-52). Mary's hymn of praise to God's mercy is also a war song against these unjust world powers. Throughout the ages, oppressed and threatened people therefore have taken their refuge in the Virgin Mary. Today, 12 December, we remember Mary especially as Our Lady of Guadalupe, the sacred place in Mexico, where Latin America's oppressed have always turned their gaze. To her intercession, I would especially recommend two categories in our country. First of all nursing staff at our hospitals, whose right of conscience the European Council so clearly and forcefully has safeguarded. It is our hope that they should also have practical opportunities to follow their conscience. The second category are refuges that the authorities in spite of all appeals plan to deport to Iraq, though there is a real death threats against Christians and against other vulnerable minorities.
    Advent is for us all a time when Jesus will come in more and more in our lives. The Lord's coming is near. Prepare for Christmas by the grace of a contrite confession and good works. Make time to go to Mass also during some weekdays. Read the Bible and pray the Rosary. Help the weak and vulnerable. Visit the sick. Do not buy so much but give alms. Prepare for eternity, not just at Christmas meal tables. This makes Christmas a Christian festival, not just a triumph of consumerism.


With my prayers and blessings to you all!


+ Anders Arborelius ocd

Bishop of Stockholm

(Free translation of Revd Fr Chikezie Onuoha msp)

Herdabrev för Livets söndag, tredje söndagen i Advent 12 december 2010

Kära systrar och kära bröder i Kristus!

Biskop Anders Arborelius predikar i S:ta Maria Magdalenas församling.

Den tredje adventssöndagen brukar kallas glädjens söndag sedan snart tio år firar vi i vårt stift denna söndag som livets söndag. Vi får glädja oss och jubla över livets gåva, som Gud, livets Herre och upphov, vill ge oss. I sin slösande godhet vill han att vi liksom varje människa ska finnas till. Igen har rätt att förneka oss livets gåva. Genom sin blotta existens är varje människa okränkbar. Därför kan vi aldrig acceptera dödsstraff. Gång på gång har påvarna manat de länder som ännu har detta barbariska straff att avskaffa det, men ofta klingar denna röst ohörd. Därför kan vi heller aldrig acceptera abort. Just under denna heliga adventstid, när vår Herre Jesus Kristus i Jungfru Marias sköte väntar på att få födas till världen blir detta så tydligt för oss. När Gud blir människa identifierar han sig med varje människa, speciellt de mest utsatta och hotade. De ofödda barnen hör förvisso till denna grupp, men också de barn som på olika sätt blir missbrukade och misshandlade. Tillsammans med den helige Fadern vill jag uttrycka min stora sorg över att också katolska präster har begått svåra förbrytelser och övergrepp mot oskyldiga barn. Tillsammans med honom vill också jag be offren om förlåtelse för lidanden de blivit utsatta för. Det gångna året har för vår Kyrka varit ett botgöringens och omvändelsens år. Det är min bön för hela Kyrkan att det en gång för alla skull bli slut på dessa övergrepp. Jag uppmanar er alla att göra detta till ett bönämne. Från stiftets sida reviderar vi just nu våra riktningar i beredskapsplanen mot sexuella övergrepp för alla barn ska kunna vara helt trygga i våra kyrkliga miljöer.

Läs mer...

Till de troende i Stockholms katolska stift

Kära systrar och bröder i Stockholms katolska stift!

Idag på den Andra påsksöndagen, som vi också kallar den Gudomliga Barmhärtighetens söndag, vill jag vända mig till er alla med den påskhälsning, som Jesus tre gånger riktar till sina lärjungar i dagens evangelium: "Frid åt er alla" (Joh 20). Den uppståndne Herren vill ge oss sin frid mitt i våra prövningar. Just nu går Kyrkan igenom en svår prövning och grundlig rening. Vi måste lita på att Herren hjälper oss alla att fördjupa vår trohet till Kristus. Det är med stor smärta som vi tar del av informationer från olika håll om de präster, som på det grövsta har försyndat sig mot oskyldiga barn och unga och därigenom också mot Gud själv. Denna vecka fick vi också höra att en biskop i ett grannland gjort sig skyldig till detta. Vi känner förtvivlan och avsky inför detta och framför allt ett oändligt medlidande med de barn och unga som utsatts för sådana brott. Den helige fadern lider av allt detta, som jag själv kunde konstatera när jag fick träffa honom den 25 mars. Han betonar att Kyrkan måste konfronteras med "intensiv genomlysning och rättmätig kritik för dessa tragiska illgärningar". Vi är alla kallade till mer bön och botgöring. Vi har alla ett ansvar för att helighet och renhet, barmhärtighet och empati sprider sig bland alla Kyrkans medlemmar.

Läs mer...













Varje år manar kyrkan oss enligt gammal tradition till bön, fasta och bot som förberedelse för påskhögtiden. Jesus själv fastade 40 dagar i öknen, och vi är kallade att förena oss med honom. Fastan vill hjälpa oss att bli mindre beroende av det materiella. Medan kroppen fastar får själen näring. Fastan uttrycker också vår solidaritet med hungrande människor i världen.



Det finns många sätt att markera fastetiden. Man kan exempelvis avstå från sötsaker, tobak, alkohol, kaffe, biobesök och annan underhållning eller alltför mycket tv-tittande, dataspelande och internet- surfande. Varje fredag kan bli till en åminnelse av Herrens lidande och död.

Den av kyrkan föreskrivna botgöringen fullgörs också genom att det religiösa livet intensifieras, till exempel genom att man


- ägnar särskild uppmärksamhet åt familjens gemensamma böneliv

- deltar i den heliga mässan, sakramentstillbedjan eller korsvägsandakten

- visar sjuka, fattiga, gamla och ensamma särskild värme och kärlek.



Var och en kan själv välja den form av bot som han eller hon vill göra under vanliga fredagar. Den behöver inte alltid vara densamma. Man begår inte någon synd om man någon fredag inte fullgör sin botplikt. Men att allvarligt föresätta sig att på något sätt göra bot är en viktig plikt för var och en.




Faste och abstinensdagar



Numera är det endast askonsdag och långfredag som är obligatoriska faste- och abstinensdagar. På dessa dagar äter vi högst ett mål mat och avstår helt från kött. Detta gäller inte sjuka, personer som har tungt arbete och barn under uppväxtåren. Den som påbörjat sitt sextionde levnadsår behöver inte längre fasta.

På fredagarna ska alla som fyllt 14 år fullgöra den botgöring som kyrkan föreskriver. Detta kan ske genom att till exempel:


- avstå från kött, eller någonting annat som tillhör matbordet

- avstå från alkohol, rökning eller någon annan njutning

- begränsa måltiderna, äta mindre.

Pengar man på så sätt sparar kan man istället skänka åt nödlidande.






Under fastetiden upptas en särskild fastekollekt, det så kallade fasteoffret på Palmsöndagen.

Årets fasteinsamling går till kyrkans hjälpverksamhet för att förebygga och lindra de katastrofer som drabbar våra bröder och systrar på olika håll i världen, särskilt i Afrika. Fasteoffret kan sättas in på följande konto: Bg 5 8 1 0 - 1 3 1 2 eller Pg 3 1 7 1 7 6 - 6 .







Att vi får gå till bikt är en stor nåd. Påsktiden påminner oss om detta. Eftersom vi lever i ett land med stora avstånd är tiden för påskbikt och påskkommunion utsträckt till 14 veckor, från och med första söndagen i fastan den 21 februari till och med heliga Trefaldighets dag den 30 maj 2010. Det är angeläget att prästerna erbjuder många tillfällen till bikt. Det är också önskvärt att de troende som vill får möjlighet att bikta för en präst som förstår deras modersmål.





Prenumeration av katolska tidskrifter



Om man vill intensifiera sitt kristna liv är det viktigt att även hålla sig informerad om vad som händer i kyrkan – både här i Sverige och i den stora världen. Därför rekommenderar jag i detta sammanhang alla att prenumerera på de katolska tidskrifterna Katolskt magasin, Signum och Karmel samt att läsa församlingsmeddelanden och församlingsblad.

Till sist vill jag tacka alla som genom kyrkoavgiften eller på annat sätt har understött kyrkan och hennes verksamhet.






+ Anders Arborelius OCD



Webbdesign: Peter Tynkkynen