Biskopen har ordet

Biskop Anders om Brasilienfallet

Det är med sorg bedrövelse som jag tagit del av de hemska trauman som den nio-åariga brasilianska flickan har råkat ut för. Jag vill betona att den Katolska kyrkan i Sverige har inte någon förstahandskunskap om det tragiska fallet. Men förutsatt att medias rapportering stämmer med fakta, kan jag inte se att det detta fall kan vara fråga om en automatisk exkommunikation. Det skedda handlar snarare om nödvärnsrätten, när läkarna slagit fast att den mycket unga gravida flickan inte kommer att klara av en tvillinggraviditet. Det är en central princip i moralteologin att vi alla har rätt att försvara sitt liv. Vidare kan man diskutera om och hävda att detta fall är "en handling med dubbel verkan" liknande det vid cancer i livmodern, som kan avlägsnas även om fostret kommer att dö som följd.

Läs mer...

Herdabrev för fastetiden 2009

Biskop Anders ArboreliusKära systrar, kära bröder!

Fastetiden är frihetens tid. Jesus vill befria oss från alla bindningar till synd och själviskhet, så att vi kan leva i den helige Andes fulla frihet. Jesus har kommit för att "frambära ett glädjebud till de fattiga och för att förkunna befrielse för de fångna" (Luk 4:18). Vi kan bara ta emot denna glädje om vi ser vår fattigdom. Vi kan bara bli befriade om vi inser att vi är fångna. Också vi i den rika delen av världen börjar just nu förstå att ständig ekonomisk tillväxt inte är något som sker automatiskt. Kanske kan denna ekonomiska kris hjälpa oss att lösgöra oss från Mammons tyranni? De som drabbas hårdast av denna kris är ändå inte vi utan de fattigaste av de fattiga. Denna kris kan för oss bli ett tillfälle att återupptäcka den saligprisning som gäller de fattiga i Anden. Vi kristna i Västerlandet behöver hitta en ny askes, ett nytt sätt att handskas med våra materiella tillgångar. Den helige Ande kan lära oss ett helt nytt förhållningssätt till det vi har. "Det är saligare att ge än att få" (Apg 20:35). Varje år får vi en sådan möjlighet genom stiftets fasteoffer. Ja, vi vågar faktiskt tala om offer, alltså om något som svider i skinnet och inte bara om några småslantar. Snålheten bedrar alltid visheten. Den vanställer vår själ och vi riskerar att bli en karikatyr av oss själva. Givmildheten gör oss vackra både inför Gud och inför varandra.

Så firar vi fastan 2009

Varje år manar kyrkan oss enligt gammal tradition att fasta och göra bot som förberedelse för påskhögtiden. Jesus fastade själv i 40 dagar i öknen och vi ska förena oss med honom. Fastan hjälper oss att inse att det materiella inte får göra oss till sina slavar. Medan kroppen fastar får själen näring. Fastan uttrycker också vår solidaritet med hungrande människor i världen.

Numera är det endast askonsdag och långfredag som är faste- och abstinensdagar för alla. Då äter vi högst ett mål mat och avstår helt från kött. Detta gäller inte sjuka, personer som har tungt arbete och barn under uppväxtåren. Den som påbörjat sitt sextionde levnadsår behöver inte längre fasta.

Det finns många sätt att markera fastetiden. Man kan exempelvis avstå från sötsaker, tobak, alkohol, kaffe, biobesök och annan underhållning eller alltför mycket tv-tittande, dataspelande och internetsurfande. Varje fredag kan bli till åminnelse av Herrens lidande och död.

På fredagarna ska alla som fyllt 14 år fullgöra den botgöring som kyrkan föreskriver. Detta kan ske genom att till exempel:
- avstå från kött, eller någonting annat som tillhör matbordet
- avstå från alkohol, rökning eller någon annan njutning
- begränsa måltiderna, äta mindre.
De pengar man på så sätt sparar kan man istället skänka åt nödlidande.

Men den av kyrkan föreskrivna botgöringen fullgörs också genom att det religiösa livet intensifieras, till exempel genom att man
- ägnar särskild uppmärksamhet åt familjens gemensamma böneliv
- deltar i den heliga mässan, sakramentstillbedjan eller korsvägsandakten
- visar sjuka, fattiga, gamla, ensamma särskild värme och kärlek.

Var och en kan själv välja den form av bot som han eller hon vill följa under vanliga fredagar. Den behöver inte alltid vara densamma. Man begår inte någon synd om man någon fredag inte uppfyller sin botplikt. Men att allvarligt föresätta sig att på något sätt göra bot är en viktig plikt för var och en.

Under fastetiden upptas en särskild fastekollekt, det så kallade fasteoffret på Palmsöndagen Årets fasteinsamling kommer att gå till att stödja stiftets hjälpsinsatser för de lokala församlingarnas sociala arbete med behövande familjer i Centralasien och Mellanöstern. Du kan ge ditt bidrag på Palmsöndagen den 5 mars och/eller via bankgiro 5810-1312; postgiro 31 71 76-6. Besök gärna Caritas hemsida www.caritas.se.

Att vi får gå till bikt är en stor nåd. Påsktiden påminner oss om detta. Eftersom vi lever i ett land med stora av- stånd är tiden för påskbikt och påskkommunion utsträckt till 14 veckor, från och med första söndagen i fastan den 1 mars till och med heliga Trefaldighetsdag den 7 juni.

Det är angeläget att prästerna erbjuder många tillfällen till bikt. Det är också önskvärt att de troende som vill får möjlighet att bikta för en präst som förstår deras modersmål. Om man vill intensifiera sitt kristna liv är det viktigt att även hålla sig informerad om vad som händer i kyrkan –både här i Sverige och i den stora världen. Därför rekommenderar jag i detta sammanhang alla att prenumerera på de katolska tidskrifterna Katolskt magasin, Signum och Karmel samt att läsa församlingsmeddelandena.

Till sist vill jag tacka alla som genom kyrkoavgiften eller på annat sätt har understött kyrkan och hennes verksamhet.

Biskop Anders Arborelius OCD

Fastetidens miljö

Anders Arborelius, biskopen

I vår tid talar man mycket om miljöns betydelse för oss. Vi påverkas mer än vi anar av den miljö där vi lever. Vi insuper den atmosfär och livsluft som omger oss. Miljön kan bygga upp oss och förstöra oss. Vi kan vårda eller förstöra den miljö där vi lever. Det yttre påverkar det inre, och det inre präglar det yttre. Varje tid under kyrkoåret och dess inre budskap har också sin egen miljö.

Fastetidens miljö är öknen. Under fyrtio dagar tar hela Kyrkan sig ut i öknen, eller snarare är det den Helige Ande själv som driver Kyrkan ut i öknen. Kyrkan är inte alltid beredd att bege sig ut där. Vi vill hellre vara kvar där vi är. Liksom vår Herre sattes på prov av Satan, så skall också vår inre halt prövas under denna ökentid. Men ingenting är svårare för oss nutida kristna i det svalare Norden att förstå än just öknen och dess miljö, dess renande torka och brännande, den allt förtärande hettan. Vi föredrar adventstidens svala, stilla stämningsfulla miljö.

Webbdesign: Peter Tynkkynen