Biskopen har ordet

Fastetidens miljö

Anders Arborelius, biskopen

I vår tid talar man mycket om miljöns betydelse för oss. Vi påverkas mer än vi anar av den miljö där vi lever. Vi insuper den atmosfär och livsluft som omger oss. Miljön kan bygga upp oss och förstöra oss. Vi kan vårda eller förstöra den miljö där vi lever. Det yttre påverkar det inre, och det inre präglar det yttre. Varje tid under kyrkoåret och dess inre budskap har också sin egen miljö.

Fastetidens miljö är öknen. Under fyrtio dagar tar hela Kyrkan sig ut i öknen, eller snarare är det den Helige Ande själv som driver Kyrkan ut i öknen. Kyrkan är inte alltid beredd att bege sig ut där. Vi vill hellre vara kvar där vi är. Liksom vår Herre sattes på prov av Satan, så skall också vår inre halt prövas under denna ökentid. Men ingenting är svårare för oss nutida kristna i det svalare Norden att förstå än just öknen och dess miljö, dess renande torka och brännande, den allt förtärande hettan. Vi föredrar adventstidens svala, stilla stämningsfulla miljö.

Webbdesign: Peter Tynkkynen